Pannlampans lov
Jag är helt salig.
Och inte så lite nöjd med min insats.
Jaa, på gränsen till självgod faktiskt ska jag ärligt erkänna.
Jag har ju berättat om hur man kan sätta sprätt på en helt valig tisdagskväll i november genom att gå på pannlampspromenad.
Nu har jag hittat nåt som slår det. Nämligen pannlampslöpning i vinterskog.
Tyst tyst. Bara knarret från skorna. Och flåset. Och vinden i träna.
Helt själv på stigen. Fast gärna som ikväll med mannen som sällskap. Och vildsvinssköld.
Darling glow in da dark!
Skogen ståtlig som ett sagolandskap i Narnia.
Och vilken kalasbra teknikträning sen.
Snön gjorde att jag automatiskt fick höja på knäna.
Och fötterna och de småsmå stabiliserande musklerna fick sig en duvning som hette duga.
Glädjeruset kan närmast liknas med höstens sista promenad med bad.
Jag längtar redan till nästa gång.
Snowjogging is da shit!
Det ser ju hur härligt ut som helst! Var var ni?
Haha vi sprang runt Oxsjön! Elljusspår är för fegisar! ;) Även om vissa tvångstankar kan dyka opp kring diverse vilda djur! Jag tänkte på dig och var så försiktig! Hoppas du känner dig bättre nu och snart kan ut igen!
Bra där! Jag får nog också plocka fram pannlampan snart. Har en sådan där stor från mina dagar som orienterare! Härligt med vinter ändå!
Heja där! Pannlampa har jag också använt på hästryggen och det var en grym helg kan jag berätta.
Kram på dig och keep on running!
Mia. vi mötte ett gäng som hade riktiga Ullevi-strålkastare på huvvet! De lyste upp hela Sandsjöbackaleden! Kanske ngt att önska sig i julklapp! Fast jag har ju Garmin-klockan som jag siktat in mig på... ;)
Maja, jag blir huuuur sugen som helst på att rida när jag läser! :D
