Löpning kan vara en riktig materialsport har jag noterat.
Material som en ritual.
För att bemästra backarna. Flåset. Smärtan. Skadorna.

Skor såklart. Nummer 1.
Brallor utan skavande sömmar.
Funktionströjor för att hålla sig torr. Eller åtminstone torrare.
Den här tiden på året jacka och mössa och vantar. Varm kall varm kall.
Tryckihop-strumpor för att avlasta lessna vader.
Kirurgtejp (räknas det som material?). Tejpa lite här och tejpa lite där.
Handledssvettband.
iPod shuffe - min kärlek!

Men nu det sista har något hänt. Ett nytt behov håller på att växa fram.
Hur långt sprang jag egentligen?
Och hur fort?
Inte helt nöjd längre med bara hur länge...


Garmin Forerunner 110 - jag tror jag börjar bli redo för dig! Är du redo för mig?