The Story
Det började.
Inte som en skakning på nedre däck.
Utan i en FatBoy.
I solen.
Och slutade med att SOS International flög hem mig.
Via Innsbruck - Wien - Köpenhamn.
Benutrymmet kunde man alls inte klaga på.
I Wien hade man desutom den goda smaken att placera rullstolarna.
I business loungen.
Föredömligt.
När ingen såg smyghoppade jag och mina två danska olyckssystrar ner för lite power shopping.
Trevligt med tax free.
Bästa medicinen.
Ett endaste litet snedskär.
Och vänster knä kaputt.
Skräckfärd i pulka efter sjukvårdare på skidor nedför svarta pisten.
Ambulans till Dr Söhrer.
En timme senare.
Röntgad, sprutad och försedd med Forrest Gump-skena.
Magiska gula piller mot smärtan. Tack.
Och vackert röda kryckor.
Dagen därpå.
Återbesök.
Ny spruta.
Knäet tappat på vätska.
Brr.
Sedan knäet i högläge.
På balkongen.
I solen.
En ask chokladpraliner. Tack finaste vänner.
En hög med bra böcker.
Intet ont som inte...
Janivet.
Den bästaste av män.
Tog halvdag i backen.
För att prioritera lunch med mig.
Lycka.
Varm choklad med vispgrädde.
Österrikiska bakverk.
Och mera böcker.
På bageri i sötaste Mayerhofen.
Så har jag lärt mig att ta sprutor också.
På mig själv.
Enomdan.
I låret.
Mot blodpropp.
Bara en sån sak.
Käckt att kunna.
Men inte ett enda bokmärke har jag fått.
Fast jag varit såå duktig.
Och knappt gnällt nåt alls.
Ettochannat blåmärke dock.
Av mindre lyckade försök.
Läkartid på tisdag.
Om ledbanden är av blir det operation.
Om ledbanden är uttänjda är det bättre.
Jag hoppas på glada överraskningar.
Förvånade tillrop som gärna innehåller orden.
Medicinskt mirakel.
Tills familjen kommer hem.
Pysslar grannflickorna om mig.
Handlar mjölkåyohurt.
Och hämtar Thai.
Jag vågade dock inte fresta.
Deras tonåriga tålamod en tredje gång.
För att köpa lördagsgodis.
Så det blir hembakt.
På temat Death by Chocolate
Till Melodifestivalen.
Och rödvinet.
Något mer?
Jo en av Spanarna från Hill street.
Körde taxin från pensionatet till flygplatsen.
Komplett med sotarmössa.
Skägget.
Blank svart bylsig täckjacka.
Gangsterbyxor.
Cowboyboots.
Go´kväll!
Å fan, va trist! Hoppas det kommer mirakelnyheter på tisdag, å tills dess, se för sjutton till att utnyttja tiden till praliner och vin!
Heja mirakel!
Hej AKA, vad roligt att du hittade in på min blogg! Och så tråkigt med ditt knä - det är ofattbart hur fort det går, man tycker att man är på topp och helt plötsligt händer det oförutsedda. Hoppas du fick njuta av lite sol i trädgården idag!
Usch jag lider verkligen med dig! Jag skulle bli smått galen :(
Hoppas du får glada nyheter av läkaren.
Ja du, min lilla merja mojsi. Det får snart bli pippi-detox på henne. Det är lite väl mycket vilja och hyss nu ;)
Ojojoj! Ledband säger du, hoppas på glada tillrop i nästa vecka och ett nice äventyr du varit med om SOS International. Knäna är fan inte att leka med, skadade mitt ena i tonåren - sedan dess har det spökat lite nu och då. Instabilt.
kramkram
Sv: Ja, ähum, bäst att sluta fuska med motorvärmarkabeln.
kram
Jag känner verkligen med dig! Själv har jag åkt ambulanshelikopter från backen till närmsta sjukhus utanför Hemsedal. Skallbasfraktur :)
Tur att vi är så jävla hårda! Eller hur? :)
Kram
Men oj! Ja herregud vad illa det kan gå... Skena, sprutor och allt?! Du måste ha haft jätteont :S. Menar du att du bara trampade fel? galet ju... Hur känns det nu? Kram!
