Att acceptera verkligheten.
Är inte att gilla läget.
Utan att acceptera att nu är det såhär.
Och lägga kraften på det jag kan påverka.

Det innebär att när jag har gjort buy-in på läget.
Har jag fullt fokus på att bygga upp.
Istället för att önska att det vore på ett annat sätt.

Lättare ibland.
Svårare ibland.

ÄH!

BAH!

KVASIPSYKOLOGI!

Jag köper de där byxorna iallafall.
Fastän det enda som passar nu.
Är tights.



//AKA i trotsåldern.