Inget ont som...janivet

Allt gymmande ger resultat.
När jag svingar upp min kettlebell.
Mot taket.
Under morgonrehabyogan.
Går det numera lekande lätt.

Jämfört med den paffa kommetaren.
Skojar du?
Från överarmen.
För bara någon vecka sedan.

Och benet då?
Jodå, det går framåt.
Vi firade fem veckor igår, vänsterknäet och jag.
I det tysta.

Jag kör redigt svettigt tempo på cykeln.
Nu i 20 minuter.

3 * 20 enbenståhävningar går fint som snus.

3*10 enbensbenpress med 40 kg lämnar mig inte oberörd.
Men det går.
Nästan. 30 kg går iallafall varje gång.

Största utmaningen hittills.
Är fortfarande den snabba knämuskellyftarspänningen.

Hjärnan ryter Capice!
Och knäet mumlar Domani...

Dagens Vill till sjukgymnasten:
Mera gå-tid utan ortos.
Och börja sova med bara barbenet.

Snälla, jag har glömt hur man gör när man sover en hel natt.
Den här gnälliga halvmetersfiluren.
Är mer krävande än en bäbis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0