Alltså.
Det är ju tur.
Att jag har mina goda vanor.
Att falla tillbaka på.

Man tränar på morgonen.
Och man tränar på kvällen.
Och så är det bra med det.

För hur skulle jag annars ens kunna förmå mig.
Att hålla på.
Med alla dessa löjliga.
Övningar.

Böj & Sträck.
Sträck & Lyft.

Suck.

Två veckor till nästa läkarbesök.
Och imorgon träffar jag min PT (läs sjukgymnast) igen.

Jag vill gärna.
Börja med benpress.
Och knästyrka.
I maskin.
Även om jag bara har pyttevikten på.
Bara för att få känslan.
Av träning.

Den här övningen där jag flyttar tyngden.
Mellan benen.
Ja, ni hör ju själva hur det låter.
Hrrmpf.

Men min morgonrehabkettlebellsyoga.
Funkar.
Det är tur det.



Och utanför sjunger fåglarna som galningar.