Broarna runt och beyond

Idag var dagen för sista riktigt långlånga löpan. 

Innan Näsetlopp.

Göteborgsvarvet. 

Och Stockholm Marathon. 

Planen var satt till. 

Broarna runt. 

En tur som AKA inte var riktigt säker på. 

Distansen. 

Med spårvagnskort och en nödtjuga i ryggan. 

Bar det av. 

Första bron efter åtta km. 

Heter Älvsborgsbron. 

Den har sannerligen blivit snällare. 

Efter tisdagarnas transportlöpa till jobbet. 

Längs med vattnet vid Eriksberg visade Göteborg sitt allra vackraste jag. 

Och vårflanörerna var många. 

Löparna likaså. 

Och satsningen på att le och vinka till alla löparkollegor gav god utdelning. 

Och energi. 

Vid tv-huset laddades med gel. 

För Götaälvbron inger fortfarande respekt. 

Men efter 16K var benen fortfarande pigga. 

Och den fantastiska utsikten gjorde resten. 

Förbi Nordstan. 

Och upp på Avenyn. 

Planerat espresso och toa-stopp på mc Donalds. 

Och sedan vidare mot Övre Husargatan. 

Med påfylld vätskerygga. 

I Slottskogen var det fullt ös. 

Och Tough Viking. 

AKA hejade på leriga män med medalj. 

Och kände sig rätt tuff själv när klockan passerade 21K. 

Nu började hemmet närma sig. 

Och klockan ville inte krypa upp i planerade 32K. 

Så det blev till att snirkla. 

Och kringelikroka sig runt runt i området. 

Det sista. 

Nu var det tungt. 

Varmt. 

Och bara pannben. 

Lite till. 

Och lite till. 

Slut på vatten. 

Bara tjurskallen. 

Och asfalten. 

Tills klockan sa pling. 

Och AKA ramlade in på altanen. 

Där en förstående man kom med resorb och tappade upp bad. 

Det var smärta. 

Det var stolthet. 

Det var tårar. 

En helt vanlig lördag. 

Grymming! Jag borde också... Har TYP bestämt mig att springa Tjejmarathon. Och det är ju inget en bara gör liksom. Bra kämpat!

Härligt det låter! Och vilken förstående man du har som tar emot dig så.

Ja det vill jag lova, och då hade han ändå precis kommit in från sina 33K!!!

Han fick ta av skor och sockar med för jag nådde inte ner till fötterna....