Uppgraderad

Potatisklyftorna nu utbytta mot.
Ärtpåse.
Kaja Design.

Tackar.

Fungerar finfint.

Lördag.
Söndag.
Måndag.
På gymmet.

Shit vilken biff jag kommer att bli.
Upptill.
Med små spindelben.
Nertill.

Men.
Jag kan knappt bärga mig till morgondagen.
Och sjukgymnasten.
Tänk vad glad hon ska bli.
Att jag varit så duktig.

Haha.

Kettlebells-yoga

Vecka 3.

Leker igång morgon-yogan.



Försöker fokusera.
På det jag kan.

Och inte det.
Jag inte kan.

Båten.
Ljuset.

Vänster ben.
Böj och sträck.

Plogen.
Fisken.

Vänster ben.
Sträck och lyft.

En kettlebell stod så behändigt.
Utplacerad vid min matta.

Kompletterande.
Och lite wild & crazy.

Det blir bra.
Det här.

Tålamod.



Mod.
Att tåla.



Gnissel & Nagellack

Inte nog med att mitt maskinben.
Kräver Big Maga-byxor.
Nu har ställningen börjat gnissla också.
Silikon-spray någon?



4 veckor kvar.

Tur att yogan gör mig så vig.
Så jag kan måla tånaglarna.
Med raka ben.


Potatisklyftor & Dunkadunka

Istäcket tinade.
AKA iväg till gymmet.

Cyklade mina 2 * 10 min.
Först helt utan motstånd.
Och avslutningsvis med motstånd 2.
Bra känsla.

Biceps
Triceps
Axlar

Vänster ben.
Böj och sträck.

Bröst
Sit-ups
Tåhävningar

Vänster ben.
Sträck och lyft.

Lyxade på mig.
12 min sol.

Nu är jag trött.
Och i knäet är det dunka dunka.
Skönt då.
Att kyla.
Med en påse frysta potatisklyftor.



Min egen uppfinning.

Istäcke & Husarrest

Göteborg är täckt av det allra finaste istäcke.
Bilen ser ut som.
Reklamen för Jägermeister.
Inga broddar på kryckorna.
Så jag är i ofrivillig husarrest.

Huset doftar.
Varmt och gott.

Kladdkake-müsli.
Och scones.

Klockan är inte ens lunch.
Vad göra sedan?

Träna mitt träningsprogram.
Böj.
Och sträck.

Hoppas det tinar snart.
Jag är cykelsugen...

Favorit i repris

Jag kan!
Jag vill!
Jag vågar!
Jag ska!
Jag lyckas!

eller

Watch your thoughts, they become words.

Watch your words, they become actions.

Watch your actions, they become habits.

Watch your habits, they become character.

Watch your character, it becomes your destiny.

Upanishads

Sjukgymnast & Målbild

Förbereder mig inför första sjukgymnastbesöket.
Med att sätta min målbild.
Och mina viktiga milstolpar.

Målbildsramsan går.
Yoga.
Dansa.
Springa.

Jag vill inte ha träningsprogrammet som heter "Medelålders kvinna".
Jag vill ha Toppidrottarprogrammet!

Milstolpe #1:
Morgon-yoga m ngt anpassat program.
Gå utan kryckor med endast litet kompressionsstöd a´la tubigrip.
Forrest Gump-ställningen passé.
Deadline: 2 april



Milstolpe #2:
Regelbunden Zumba light på Elixia.
Ta mig runt Näsetloppet.
Växla mellan lufs och gång.
Deadline: 7 maj

Milstolpe #3:
I form för aktiv semester.
Vandra.
Cykla.
Jogga.
Hoppa på och av båt.
Promenera på klipporna.
Deadline: 20 juli

Milstolpe #4:
Yoga- & dansformen återställd.
Springa Midnattsloppet.
Under timmen.
Deadline: 27 augusti


Krigartjut!!




Mätt som en plätt

Mmm.
Min älskling skämmer bort mig.

And I like it.
A lot.

Magen står i fyra hörn.
Efter smarrig Kockens Val-bricka.
Vino Tapas.

Känner fortfarande smaken.
Av creme brulee.
Med perfekt yta.


Bilden från officiella hemsidan

Middagen avslutades.
Med en härlig cortado.

I´m in heaven.

Sköntont & Ontskönt

Men va skönt.
Med träningsvärk.
Ni vet när det riktigt svidvärker.
Gott.

Gott också att köra bil igen.
Trots samåkningsfördelar.

En dag i taget.
En sak i sänder.
Nu ska jag ta på mig strumporna.
Inte så banalt för närvarande.
Haha.

Biceps & Triceps

Nä nu får det vara slutgnällt.
Nu sätter jag mig i bilen.
Och drar iväg till gymmet.
Och tränar lite armar, bröst och rygg.



Det man inte har i benen.
Får man ha i armarna.
Eller?

Samåkarfördelar

Man hinner prata med sin älskling.
Och blir skjutsad ända fram.
Och får en avskedskyss.

Man fastnar inte kvar på jobbet i "Ska bara".
Och blir hämtad vid dörren.
Och får en välkomstkyss.

Fast vi ska ändå övningsköra på Smittens parkering i eftermiddag.
Med ställning och allt.
Så jag kan köra själv.
Till sjukgymnasten.

Ett steg i taget.
En dag i sänder.
Tålamodsprövande.

En automatväxlad vore perfekt...
Ska se om jag kan hitta en sån på jobbet idag.
Vi bygger ju bilar för jösse namn.

Måste hålla liv i målbilderna.
Yoga.
Dansa.
Springa.
Vinna. Över knäet.


Happy Feet

En liten dans.
På kryckorna.
Av glädje.

Inga ledband av.

Ingen operation i sikte.

4 veckor till med ställning och kryckor.
Nemas problemas.

Och till nästa gång ska jag kunna räta ut och böja knäet.
Jag ska bli min sjukgymnasts No 1.



De till och med säger att jag ska kunna åka skidor igen.
Waka waka.
Snart är AKA on the run.
Igen.


Ski Pro Austria kallar jag den här bilden

Klackarna i Taket

Ja ja.
Vän av ordning påminner att.
Läkartiden är först om flera timmar.

Men jag föredrar att alltid.
Ta ut glädjen.
I förskott.

Har man riktig tur.
Får man då glädjas.
Dubbelt.


Bloggar jag följer

I alfabetisk ordning:

http://brakatarina.se/


http://fitnesscoachen.com/

http://iamsan.se/

http://jempaspyssel.blogg.se/

http://lottasalltmojligt.blogspot.com/

http://lopningolivet.blogspot.com/

http://maskinben.blogspot.com

http://majapiraja.wordpress.com/


http://matildamodigh.com/

http://www.menmia.se/

http://shaman-dalie.blogspot.com/

http://sofiedc.blogg.se/

http://traningenochlivet.wordpress.com/

http://traningpag.blogg.se/

http://wellnessfight.ninjus.net/


Land of Hope

Läkartid halv 2.

Hoppas.
Hoppas
Hoppas.

Jag slipper operation.






Tummar å tår

Nu behöver jag.
Lite hjälp.

Från ovan.
Och från er.



Imorgon.
13.30.
Har jag läkartid.

Snälla.
Håll tummar och tår.
För glada utrop.
Och positiva besked.

Tack.

The Story

Det började.
Inte som en skakning på nedre däck.
Utan i en FatBoy.
I solen.



Och slutade med att SOS International flög hem mig.
Via Innsbruck - Wien - Köpenhamn.



Benutrymmet kunde man alls inte klaga på.

I Wien hade man desutom den goda smaken att placera rullstolarna.
I business loungen.
Föredömligt.

När ingen såg smyghoppade jag och mina två danska olyckssystrar ner för lite power shopping.
Trevligt med tax free.
Bästa medicinen.

Ett endaste litet snedskär.
Och vänster knä kaputt.

Skräckfärd i pulka efter sjukvårdare på skidor nedför svarta pisten.
Ambulans till Dr Söhrer.

En timme senare.
Röntgad, sprutad och försedd med Forrest Gump-skena.
Magiska gula piller mot smärtan. Tack.
Och vackert röda kryckor.



Dagen därpå.
Återbesök.
Ny spruta.
Knäet tappat på vätska.
Brr.

Sedan knäet i högläge.
På balkongen.
I solen.

En ask chokladpraliner. Tack finaste vänner.
En hög med bra böcker.

Intet ont som inte...
Janivet.

Den bästaste av män.
Tog halvdag i backen.
För att prioritera lunch med mig.
Lycka.

Varm choklad med vispgrädde.
Österrikiska bakverk.
Och mera böcker.
På bageri i sötaste Mayerhofen.



Så har jag lärt mig att ta sprutor också.
På mig själv.
Enomdan.
I låret.
Mot blodpropp.

Bara en sån sak.
Käckt att kunna.
Men inte ett enda bokmärke har jag fått.
Fast jag varit såå duktig.
Och knappt gnällt nåt alls.

Ettochannat blåmärke dock.
Av mindre lyckade försök.

Läkartid på tisdag.
Om ledbanden är av blir det operation.
Om ledbanden är uttänjda är det bättre.
Jag hoppas på glada överraskningar.
Förvånade tillrop som gärna innehåller orden.
Medicinskt mirakel.

Tills familjen kommer hem.
Pysslar grannflickorna om mig.
Handlar mjölkåyohurt.
Och hämtar Thai.

Jag vågade dock inte fresta.
Deras tonåriga tålamod en tredje gång.
För att köpa lördagsgodis.
Så det blir hembakt.
På temat Death by Chocolate
Till Melodifestivalen.
Och rödvinet.

Något mer?
Jo en av Spanarna från Hill street.
Körde taxin från pensionatet till flygplatsen.



Komplett med sotarmössa.
Skägget.
Blank svart bylsig täckjacka.
Gangsterbyxor.
Cowboyboots.



Go´kväll!


Lite lealös men alls inte hopplös

Lever på hoppet.
Igen.

Men i Östterike är kryckorna vackert röda.
Så lite omväxling blir det ju.
Iallafall.



Tillfälligt avbrott.
Var kanske årets underdrift.
När jag frågade Dr Söhrer om möjligheterna till en halvmara i maj.
Kontrade han med: Vilket år?

Så Göteborgsvarvet blir 2012.
Bloggen fortsätter som vanligt.
Jag ska försöka undvika att gnälla.
För gnälliga bloggar är ingen intresserad av.

(Men min dotter säger: Mamma, du vet ju inte ens hur man gör när man gnäller!
Finaste komplimangen! Tack!)

Tillfälligt Avbrott

Tillfälligt avbrott.
I bloggandet.
Med anledning av sportlov.

Zumba i Zillertal.
Afro på alptopp.

Yoga på toppen.
Skidor i branten.

Och lite Jäger på det.

Håll i.
Håll ut.

Snart öppnar vi igen!

Karaktär & Rödvin

Efter att ha packat.
Och städat hos fågeln.
Och klippt mannen.
Och handlat färdkost.
Var jag faktiskt värd en halv flaska vin.

Kalla mig gärna karaktärssvag.
Imorgon tar jag faktiskt sovmorgon.
Till 06.15.

Jag vill inte gärna mörka mina sämre sidor.
Nu vet ni.

Haha.

Morgonstund har snart Core-frukost i mund

Torsdag.
Betyder Core.
Och smarrig mysfrukost med goa träningskompisar.
På Elixia.

Gillar.
Gillar.
Torsdagar.

Och imorgon bär det iväg.
Till Die Alpen.

Waka waka.

Motvind & Oväntat tandläkarbesök

Gårdagens FAME Wannabe.
Hade det lite tufft.
I motvinden idag.

Det var sex.
Tunga.
Kilometrar.

Med kramp i vaderna.
Och desperation i blick.

Tacksamhetens tår tittade fram i ögonvrån.
Av oväntat tandläkarbesök vid vändplatsen på Särö-leden.

Sing Hallelujah.
Dr Alban is KING.

Hemvägen gick som en dans.


En blick som en galen desperado tillhör min vanliga löparrepertoar.

Födslovånda & Glädjerus

Ibland går det som.
Ja, som en dans.

Ofta blir det bara fel.

Bara le.
Och på´t igen.

Skaka skaka.

Tack Fabulous Frida.
För att du förlossar.
Denna medelålders kvinna.

Ur dansens födslovånda.
Tittar en alldeles nyfödd.
Och inte så lite prematur.
Irene Cara fram.

Haha.

What a feeling!
I can´t believe it!

Dansfeber

Gårdagens Puls & Styrka sitter kvar i kroppen.
Det liksom spritter och rycker.
Fortfarande.
Även utan Celsius.

Fridas koreografi lockar och skrämmer.
Skräckblandad förtjusning.
Men ikväll har hon lovat att det är Dag 1.
På den nya koreografin.
Och på mitt nya liv.
Där jag småningom behärskar mina lemmar i dansens virvlar.
Hoppas jag.

Roligt också att få med sig vackra dottern.

Happy feet.
Denna måndag.



Det här med höger & vänster

Jag har alltid tyckt att.
Det här med höger och vänster.
Är lite trixigt.

Jag måste liksom tänka till.
Jag skriver med högern.
Jag skriver med den här handen.
Alltså måste det här vara höger.

I dansens virvlar.
Hinns det inte alltid med.
Och man är lost.
Efter.
Borttappad som en vante i februari.

Inspirerad blir jag av mina älskade kompressionsstrumpor.
Som så behändigt har ett R.
På höger stortå.
Och ett L.
På vänsterdito.

Nu är det bara att börja.
Brodera.
Och applicera.
På tröjor och benkläder.

Eller varför inte bara sätta ett svettband.
På höger.

Tills dess tänker jag:

As long as I turn right.
It can´t be wrong.

I feel like dancing!


AKA goes afro.

Broddar & Hästbajs

Sex.

Härliga kilometrar blev det.
På 8:an i Skatås.

Vågar bara öka med 1 km per gång.

Peppar peppar.
Vänsterfoten håller fortfarande klaffen.

5:38-tempo får jag vara nöjd med.
På is och rullgrus.
Och med duktiga kastvindar på raksträckorna.

Nu återhämting.
Med nygjord kladdkake-müsli.

Tur det var snö i slänten upp mot parkeringen.
Så broddarna blev rena igen.
Hela spanska ridskolan.
Måste varit på poängpromenad.


Gissa bajset!


Vårkänslor & Längtan

Meterologerna varnar för stormvindar idag.
Hoppas de är varma bara.
Så att det sista smälter undan.

Nu längtar jag till vår.
Och att sopbilen röjer bort allt grus.

Fågelkvitter.
Ljumma vindar.
Kortbrallor.



Och backträning i vitsippsdalen.



Men först Skatås.
Hoppas jag har medvind.

Träningsvärk Allan

Aj aj.
Oj oj.
Uj uj.

Jag har sån träningsvärk.
I bena.
Hur är det möjligt?
Av att bara svänga lite på ett.
Järnklot.

Kettlebell.
Vad döljer du för mig?

Nu vet jag.
Obegränsad smärta.

Men som min älgfärs-kockande vän brukar säga.
Pain is close to pleasure.

You bet.

Snart är jag på´t igen.



Spring Tajm

Eller:

Vi har vår i luften.
Var har ni er?

5 km
Längs nästan isfria cykelbanor.
I solsken.
En helt vanlig torsdag.


Lyckohopp!

Och som ren bonus:
Jag toppade tiden.
Körde tröskeltempo mellan lyktstolpar.
För att öva in nytt bekvämlighetstempo.

Synd bara att klockan fick slut på batterier.

Mannen ser roat på mig när jag skryter om femblankt-tempo.
Eller är det 6y-bitch-mameluckerna.
Som distraherar?


Svenska flaggan gul och blå

Imorgon kan jag nog inte gå.

Galapremiären avklarad.
Kettlebell-oskulden tagen.
Livet blir sig aldrig mera likt.

Att det skulle bli jobbigt.
Var jag beredd på.
Men att det skulle vara så jobbigt.
Tog mig med överraskning.

Benen skakade okontrollerat.
Kulan dunsade obarmhärtigt mot underarmarna.
När orken började tryta.
Och tekniken svajade.

Ojojoj vad du kommer att ha träningsvärk imorgon.
Var den stående kommentaren.
Från alla härligt uppmuntrande tjejer i receptionen.

Minnet klänger envist kvar.
Från tjejen som frågade Linda-fröken.
Efter 14-kilos.
När jag hade fullt upp.
Med min baby kettlebell på 8.

Kärnkraft

Ikväll blir det galapremiär.
Mitt livs första Kettlebells-pass.
Lite pirrig.
Det måste jag erkänna.



Alltså jag tycker ju att jag är rätt stark.
I armar och axlar.
Tack vare yogan.

Men den där svarta lilla rackaren.
Är ju urtung.
Ja till och med den baby-storlek.
Jag ibland tar.
På Core:n.

Jag kan.
Jag vill.
Jag ska.

Bit ihop.

Jag vill också ha.
Sådär snygga överarmar.

RSS 2.0