Igår på gymmet.
Vågade jag mig rent spel på.
10 minuter vid roddmaskinen.

Jag hade ont resten av kvällen.
Men det var det banne mig värt.

Men nu.
Mera Marseille.


AKA köper oliver.


AKA tittar båten.


AKA njuter havet.


AKA åker båten.


MMMmmedelhavet.


Inloppet i hamnen.


Hamnen i Marseilles.


Och hamnen i Cassis.

Men nu iväg till gymmet.

Och imorgon träffar jag min läkare.
För att prata operation.

Ömsom vin.
Ömsom vatten.
Som man brukar säga.

Är namnet på en bok.
Jag aldrig kommer skriva.
Men erkänn att det är en klatschig titel.

Vi har haft det alldeles alldeles underbart!
På vår lång-weekend.
I vilda vackra Marseille.

Inga springskor.
Inga vandringskängor.
Inte ens en yoga-matta.
Kom med i packningen.

Ovant.
Men inte så tokigt ändå.


A room with a view!


Vieux Port


GI-frukost! NOT!!!!


Vår söta frukost-terrass


Dagens I-landsproblem: Det ramlar hela tiden ner olivblad i min lunch-kir!


Trapp-träning


Såhär chic ser aldrig min tvätt ut när den torkar...

Och det vara bara första dagen...
Det kommer mera!

Eller:

Åskmoln & Askmoln

Det är ju konstigt.
Att bara för att jag nu vet.
Att främre korsbandet är av.
Och det betyder att jag inte kan självläka.
Till full funktion.
Har jag mer ont.
Och känner mig mer begränsad.
Än dagarna innan beskedet.

Men nu tar jag och rycker upp mig.
På känt AKA-manér.
Ortosen är på.
Iväg till Frukost-Core på Elixia.
Och sedan packa det sista i kappsäcken.
And off we go to Marseille.

Tillfälligt avbrott.
Och återhämtning.

Vi ses lite senare. I en blogg nära dig.

Eller som vi säger i branschen.
Det är alltså lite skit med mjukvaran.
I knäet.

Frustrationen sitter i hela kroppen.
Som en yrsel.
Och ett illamående.

Och jag måste välja.
Pest eller kolera.
Tack, då tar jag kolera.

Det betyder att i det skick jag är i nu.
Kommer jag att ha en bra sommar.
Jag kommer kunna promenera ner och bada.
Jag kommer att ta mig i och ur båten.
Och kunna ligga pall på en klippa i solen.
Lite mer rosé vore gott, älskling!

Och så tar jag operationen i höst.
Kryckorna har jag ju redan.
Och matchande scarf och läppstift med för den delen.

Japp så får det bli.

Daaaaa.

Men jag är lessen.
Ändå.

Idag fick jag svar.
På min MR.

Det var som jag trodde.
Men inte som jag ville.

Först de goda nyheterna.
Menisken är hel.
Och det finns inga lösa bitar som måste plockas bort.
Nu.

Och till de något sämre.
Inre ledbandet.
Och ledbandsfästet är skadat.
En del broskdelar uppvisar tryckskador.

Och slutligen.

The very bad news.
Är att främre korsbandet är av.

Ridå.

Nöjd med kvällens insats.
På gymmet.
10 km på cykeln.
Alla benrehabs.
Och hela överkroppsprogrammet.

Nu titta TV.
På balansplattan.
(Men fortfarande endast på två ben...)

På söndag är det Mors dag.
Jag önskar mig


och



men mest av allt en massa



och ett helt

Jamensedärja.
Nu har jag iallafall fått styrt upp logistiken.
Kring mitt MR-resultat.
Det som varit försvunnet.
Sedan 14 april.

Imorgon skickas det igen.
På CD-skiva.
Till ortopeden på Kungsbacka sjukhus.

Aaah.
Nu känns det skönt.
I lilla kontrollbehovsnerven.

Fastän hon i receptionen inte gick på min lilla fint.
Och svarade på om något var av.

Annars blir det bara föör tråkigt.

Glad och nöjd med mitt nytillskott i träningsgarderoben.
Running skirt från Craft.



Gjorde bra ifrån sig på gymmet.
På cykeln och genom alla rehabövningarna.
Överkroppen fick sig också en duvning.

Nu softa söndag i soffan!

Mina vingar är ännu intakta.
Jag kan fortfarande flyga.

2 varv runt Sisjön.
Med knäskydd.

Årets första dopp.
Sköljer bort värsta melankolin.

Aaaargh!

Idag skulle jag gått igenom min utrustning.
Igen. Och igen.

Lagt prydliga högar.
Med noga utvalt.
På bordet.

Turshortsen.
Skönaste löparsockorna.
Chip & Nummerlapp.
Tejpen.
Färggladaste tröjan.

Visualiserat starten. Älvsborgsbron. Avenyn. Linnégatan.
Känt glädjen.

Gått på toa 100 gånger.
Druckit lite till.

Laddat.

Istället blir det en supersoft lördag.













En promenad. I solen.

Lycka till alla hjältar.
Jag hejjar på distans.

Eller:
Nä ja ä int bitter.

Igår var jag på bästa föreläsningen.
Be a Rock star at Work med Mi ridell.
Och hon påminde om det jag själv uppmärksammat.
Ofrivilligt autodidakt.

Det handlar om G-punkten.
Glad-punkten.
Mitt på bröstbenet.
En knytnäve ovanför där revbenen möts.

Har du hittat den?

När den här punkten tittar ner.
I marken.
(Som när man gjort illa sig i knäet och måste se var man sätter fötterna.)
Utsöndras Cortisol i kroppen.
Man blir låg.
Blå.
Deppig.
Känner sig liten och värdelös.
Sänkt.

Men när den här punkten piggt och kaxigt möter världen.
Utsöndras testosteron.
Man känner sig stark.
Beslutsam.
Modig.
Redo.

Ojojoj vad jag behövde den påminnelsen.
Dagen innan Göteborgsvarvet.
Som jag inte springer.

Idag är jag en Rock star.
På Scandinaviums Career Days!
Kom förbi och säg hej vetja!


Men årets Mussellopp ska jag banne mig ta mig runt.

Solen skiner.
Toppendag på jobbet.
Bästa inspirationsföreläsningen på kvällen.
Power walk med älsklingen.

Tänk att man får ha det så här bra!

Nu knyts håret upp i tofs.
På träningsschemat idag: Storstädning

Här ska röjas.
Dammsugas.
Moppas.
Torkas.

Hej och hå.
Ut och in.

Sedan får man ett glas vin.
Om man varit duktig.

Igår åt jag hela dagen.

Först heldagsmöte på jobbet.
Offsite.
Det var nästan lite stressigt.
Att få till alla fikapauser före och efter lunchen.
Och magen stod i fyra hörn.

Tur man grundat med pannkakstårta.
Till frukost.

På kvällen examensmiddag.
Med mentorsprogrammet Mitt Liv.
Fantastisk afrikansk buffé.
Toppade dagsintaget.

Man kan ju tro att efter en sådan dag.
Kan man ligga lite lågt.
Skapa veckans balansräkning.
Mellan insättningar och uttag.
Men det blir tvärtom.
Vaknar hungrig!!!

Tur det är onsdag.
Och soligt.
Kvällen kan bjuda på både power walk vid havet.
Och mjölksyra på gymmet!

God morgon världen!

Dagens frukost.



Pannkakstårta.
Det ger jag alltid min älskling.
På 22-årsdagen.

Tänk att det är så längesen.
Den där kvällen på Draupner.
Tiden går fort.
När man har roligt.

Efter premiärhelg med både Core och Zumba.
Hur känns det?

Hjärtat och själen kvittrar.
Som nykära tonårsflickor.
Gillar gillar gillar.
Att vara med på pass igen.

Och jotack.
Det sista tabberaset i lådvinet.
Funkar lika bra som frysta potatisklyftor.

Summa summarum.
Varken bättre eller sämre.
Jämfört med en mil på kryckor.

Nu har jag bestämt oss.
Det blir Frukost-Core på torsdagar.
Och Zpecial-rehab-Zumba på söndagar.
Dessemellan.
Morgonrehabyoga.
Och regular rehab in the Gym och i Kungsbacka-dojjon med min PT (läs sjukgymnast).

Det är så skönt att ha en plan.

Tänk om man skulle ta och anmäla sig.
Till Midnattsloppet!


Bara en sån sak som neonfärgade tröjor gör ju att Midnattsloppet är da shit!

Efter 13 veckors dans-uppehåll.
Är det inte utan att det känns lite pirrigt.
Att gå på Zumba.

Gårdagens Core-premiär gav mersmak.
Gymmet blir ju så lessamt i längden.

Ett Core-pass och ett Zumba-pass i veckan.
Skulle ge fin balans.
Till all sjukgymnastik.
Och gäsp-tråkiga övningar.

För att hjälpa pirriga premiär-nerver.
Satsar jag hårt på tillbehören idag.
Kalla det doping.
Om du så vill.

Först och kanske viktigast.
Jag tar ortosen och kör Transformer-looken.
Skulle aldrig våga annars.

Segundo.
Om man inte har mycket att skaka av naturen.
Kompensera med löst linne och lösigare byxor.
Allt som kan komma i självsväng är tillåtet.



För det tredje.
Jag har frågat förr.
Och jag gör det igen.
Vad är det i de där burkarna.
Egentligen.


Piggågla på burk.

Jag ställer mig längst bak i hörnet.
Och rehab-zumbar för mig själv.
Bara för att känna hur det känns.
Och för att jag bestämde mig att maj var lagom.
När jag gjorde min målbild.
Haha.

Men vad gör väl det.
När första Core-passet efter olyckan.
Satt som en smäck.

Det var bara en övning som jag gjorde.
På ena sidan.
Två gånger.
För att inte behöva.
Stå på vänsterknäet.



Målbild och tidplan håller.
Me like.
Imorgon provar jag rehab-zumba.
Waka waka.



Hit med potatisklyftpåsen.
Här ska kylas.
Och firas!

Och så vidare.







Njuter av att titta på tvätten.
Som torkar i solen.

Några godbitar.
Från spa-kvällen.



Tonårsdotterns magiska choklad-jordgubbar.
Syndigt goda till bubbel.



5 tonårstjejer och deras snygga mammor kom på spa-kväll.
Ljuva Sandra stod för underhållningen.



Vi hade 4 stationer:

Satin hands.
Ansiktsrengöring och mask.
Smink-demonstration "sotade ögon".



Och gosse-mosse-fötter.
Även underbenen fick sig en duvning med hyvel och lödder.

Silky smoothe.

Den här veckan har jag varit.
I valet och kvalet.
Om jag ska våga.
Ta ett Core-pass.

Och om jag vågar.
(a-ha, a-ha) Freestyles doa-kör
Ska jag ha ortos eller ej?



Stora frågor.
En solig lördag.



Utfall följer.

När man inte är ute och springer hela tiden.
Hinner man mycket annat.
Som till exempel att ha spa-kväll med sin dotter.
Hennes väninnnor och deras mammor.

Det gjordes igår.
Och det gav energi.
Samt bäbislena händer, fötter och underben.
Hy som en persika.
Och glädjebubbel i hjärtat.

Idag fortsätter vi på samma tema.
Vaknar med ett.
Nämenhoppsan.
Fredag och After Work på schemat.

Partypingla och cocktailminglare.
Är nu självklara etiketter för AKAontherun.
För närvarande.

Men med min kapacitet är jag säker på.
Att det går att kombinera.
Kom igen nu, knäet.
Shape up!

Igår var det lite lessamt igen.
Frysta ärter på svullet ömt knä.
Jag försöker intala mig att 5-minuters power-gång på kudde.
Bara ger träningsvärk.

Idag är det ljusa tider igen.
Sovmorgon till 06.45.
Riktigt wild & crazy när klockan brukar signalera 05.15.
Härlig morgonyoga.
Och ikväll spa-kväll.


Bilden av fantastiska Sandra

Mammor och tonårsdöttrar uppdelade på stationer.
Här ska skrubbas och löddras och sminkas och pysslas.
Bubblet står på kylning.
Life is good.

Inget MR-resultat.
Igår heller.
Var finns det?
Någonstans i cyberrymden.
Mellan Annedalskliniken och Kungsbacka sjukhus.

Nevertheless.
Min PT (läs sjukgymnast) skrattade gott åt helgens bravader.

(Ja, jag hade tröjan på, men lämnade medaljen hemma.
Ville inte malla mig för mycket!)

Jag fick lova dyrt och heligt.
Att titta på Göteborgsvarvet.
Cykla in var OK.
Men inga tvåmils-promenader på schemat i maj.

Sedan blev jag glad igen.
För jag fick power-gå på kudden.
Och det vet jag vad det betyder.
Det betyder förspel.
Snart får man börja småjogga.

Jiihoo!

Idag kan jag nog inte skjuta på det längre.
Strutsmetoden att stoppa huvudet i sanden.
Och inte ringa för att få MR-resultatet.
Var mitt sätt att behålla fokuset.
Inför Näsethoppet.

Idag är det bara att bita ihop.
Och hoppas, hoppas, hoppas.
Att inget är av.


Lånar lite tur av de hartassförsedda.

Men jag kan nästan sitta skräddare nu.
Och stå på huk.
Och sitta på knä.
En liten stund iallafall.

Alla hållna tummar och tår.
Emottages med stor tacksamhet.

Måndagskvällen är gnistrande grön.
Göteborg visar upp sig från sin allra bästa sida.
Och hoppsan där gjorde GAIS mål mot IFK!

Grym gym-runda avklarad.
Bra respons från armar och axlar trots träningsvärken.
Min rehabmorgonyoga gör gott på många sätt.

Imorgon träffar jag min PT (läs sjukgymnast) igen.
Jag kan då rapportera att bensprattel-övningen nu fungerar med 13,6 kg.
Knämaskinen likaså.

Och balansplatta med två ben går helt problemfritt.
Jag har valt att inte vara olydig och testa på ett ben än.
Tänker att jag busade tillräckligt i lördags.



Men det gick ju bra.
Och min sjuksköterske-kompis såg mig så det går inte att mörka.

Jag kan likaså gärna ha på mig tröjan och medaljen imorr´n på dojjon haha.



Bilder från Näsetloppets officiella facebook-sida!

Jag trodde att ingen träning kunde ge värre träningsvärk än.
Ett kettlebells-pass.

Jag hade fel.

Näsethoppet nyper fortfarande gott.
Både här och där.

NÖJD!

I did it!

Näsetloppet blev Näsethoppet.
Jag tog mig runt kvartsmaran.
På kryckor.

Jag är så nöjd.
Och glad.
Även om det var tillbehörens dag.


Tack alla som hejjade!
Före och under!



Coola fröken Garmin stannade på 1:27.
Det är jag sjukt nöjd med.

Krycklopp bär helt nya upplevelser med sig till erfarenhetsdatabasen.
Till exempel så tänker man inte på hur hala ens händer blir haha.
Och hur nödvändigt det blir att stanna och snicksnacka vid vätskestationen.
För man har helt enkelt inga händer fria.
Mycket trevligt.

Och vilken respons från publiken.
Grym upplevelse!
Extra tack till kastrullorkestern på balkongen med det strategiska läget!

Reflektion.
En mil på kryckor lämnar en lite lämmen i armarna och skinnflådd i händerna.
Men knäet skötte sig exemplariskt.
Jag var i toppenform, nöjd på gränsen till självgod på efterfesten.

Om två veckor tar jag Gbg-varvet.
Skojjar!

Igår och idag har humöret åkt.
Bergådalbana.

Fasen.
Det är så himla barnsligt.
Hur jag hänger upp mig på.
Att inte springa idag.
Det är ju inte direkt New York-marathon jag missar.
Utan vi snackar det lokala loppet runt grannvillorna.

MEN.

Det har känts i kroppen.
Och i knoppen.
Som värme i ögonen.
Och en klump i halsen.

Nu har jag bestämt mig.
Jag tar på mig mina turshorts.
Coola fröken Garmin.
Och Näsetloppströjan.

Jag struntar i chip:et.
Men jag ställer mig vid starten.
Med ortos och kryckor.
Och knallar på.

Efter en timme tar jag partypulsen.
Och utvärderar.
Blir efterfesten roligare om jag fortsätter en timme till.

Om inte kliver jag av där och går hem och tar ett glas bubbel.

Tack Maja!
Det var ditt "på eget sätt" som gjorde att jag landade.

Och tack ALLA.
För att ni står ut med mitt gnäll.

Bilder kommer.
FÖRE och EFTER Näselo...jag menar Näsetpromenaden!


De har råkat skriva fel här.

Solen skiner från klarblå himmel.

Lesset knä ikväll.
Lite svullo.
Och gnälligt.

Pommes Chateau.
Come to Mama.


Bästa kylningen. En påse potatisklyftor direkt från frysen. Egen oppfinning.

Oj.
Vem hade trott att instinkten satt så hårt.
Likt Pavlovs hundar riktigt dregglar jag.
Över Näsetloppspåsen med fringisar jag hämtat ut idag.

Snygg röd funktionströja i perfekt passform.
Tänk om jag missat den.
Bara en sån sak.

Och tänk att man kan bli så barnsligt förtjust över några provpåsar med grillkrydda.
Och kylgel.

Tur man är lättroad.

Nu iväg till gymmet.
Med nya vattenflaskan.

Nya övningar tillagda på min rehabrepertoar.

Knämaskinen 10 kg sträck och 15 kg böj.
Bensprattelvikten ökad till 4 kg både framåt och bakåt.

Inga problems med step up och tåhävningar.
Fast varför är vänstervaden fortfarande flicksnärtetunn?

Och håll i er nu.
Bollade 100 på ett ben.
Waka waka.

En av fotbollskillarna hade slutprov idag.
Jag tjuvkikade och lade övningarna på minnet.

Nu ska här övas.
Resa sig max antal gånger på ett ben från en stol under 30 sek.
Stå på ett ben och blunda i 30 sek utan att vingla.

Hoppövningarna vågar jag mig inte på än.
Men nästa gång ska jag få stå på två ben på balansplatta och kasta bollen i väggen.

Man får va glad för det lilla.

Inga MR-resultat än.

Och jag glömde berätta vad jag ska göra på lördag...

Nu har jag snart gått i en hel vecka.
Utan tillbehör.

Utan ortos.
Utan kryckor.

Och det går bättre. Och bättre.
Dag för dag.

I början kände jag mig som.
Bambi på hal is.
Blicken stint. Strax framför fötterna.
Och då märker jag att något händer.
Med humöret.
Och hållningen.
När man tittar ner.

Man blir inte glad. Av att titta ner i marken.
Man blir låg.

Med nyvunnen säkerhet.
Och tillit till knäets förmåga.
Att hålla mig upprätt.
Höjer jag blicken.
Och blir genast lite gladare.

Hobbypsykologi & empirisk slutledning.

Det håller!
Knäet håller.
I min stilla lilla vardag.

Ibland när jag är lite oförsiktig.
Vacklar det liksom till.
Med ett litet "kloklock".
Men det hoppar inte ur. Spår.

Hoppas på MR-resultat imorgon.
Positiva sådana.

Om ett år lanserar jag knärehabkonvent i naturlig miljö.
Eget koncept.
Morgonen inleds med rehabknäyoga m kettlebell.
Följt av cirkelträning trädgården runt. I olika stationer.
Lyfta krukor. Bära kobajs. Böja. Sträcka.

Någon som är intresserad.
Av att lära sig plocka maskrosor med raka ben?

Idag skurar jag altan. Själv. Haha.

Himmel.
Man tror knappt det är sant.
Tänk att få vakna av solen i sovrummet. Igen.

Denna vår visar Göteborg upp sig från sin bästaste sida.
Det är nästan så man tänker.
Att morgonyogan snart får konkurrens.
Av promenad med bad.
Innan jobbet.

Ännu en härlig solig morgon.
Sköna maj lever verkligen upp till namnet idag.

Firar den nya månaden med skogshuggarfrukost.
Müsliscones. Egen uppfinning. Med Philadelphia och morotapelsinmarmelad.
Latte.
Hallonsmoothie.
Äggröra & bacon.
Färskpressad apelsinjuice.


Marmeladfavvisen.

Mmmm.
Life is goooood.

Idag ska framsidan få sig en duvning.
Rensa ogräs med raka ben.
Sprida lite kobajs i rabatterna.
Skura farstubron ren och inbjudande.
Så sköna maj känner sig.
Välkommen.

För nytillkomna tittare kan en förklaring säkert vara på sin plats.
AKA är inte mycket ontherun för närvarande.
Pga ett Kinderegg from hell.
Beståendes av en olycksalig blandning av ledband, korsband och menisk.
Efter en skidolycka i Österrikiska alperna vecka 7.

På lördag är det dags för nästa milstolpe.
Ta sig runt Näsetloppets kvartsmara.
På tisdag tänkte jag sälja in konceptet till min PT (läs sjukgymnast).




Mina målbilder för min rehab.

Om utifall att hon glömt.
Min målbild.