Sandsjöbacka Trail Race Report

När man persar. 
Istället för att komma sist. 
Den känslan. 


Dagens Runners high:
Efter 13K när en rovfågel cirklar högt på klarblå himmel. 
Hästarna i hagen bredvid får glädjefnatt. 
Och stegrar sig när en AKA springer förbi. 
Då lyfter själen. 
Som en drake i skyn. 

Dagens geni-drag:
Att byta till torr mössa och tunnare vantar halvvägs. 


Dagens felkalkylering:
När slangen till vätskan frös redan efter nån kilometer. 


Dagens hinderbana:
Krypa under. 
Och klättra över. 
Alla bamsestora träd som fallit i Mölndals-ravinen. 

Dagens fniss:
Tanken som varade i säkert trettonochetthalvt steg. 
"Nu satsar jag järnet och ruschar för ravinpriset". 
Eller inte. 


Dagens brantaste backe:
Jodå. Väggen levde upp till sitt namn. 
Och rykte. 

Dagens största gåva:
Att komma i mål. 
Med ett stort leende. 
Och bli hyllad som en kändis och vinnare. 


Dagens tacksamhet:
Vadernas suck av välbehag. 
När de fick vila spikmatta. 

Dagens dekadens:
Dricka skumpa i sängen. 
Mitt på blanka söndagseftermiddagen. 

När AKA summerar sin stolthets-lista. 
Kommer Vätternrundan först. 
(Man håller på jättejättelänge.)
Vansbrosimmet kommer tvåa. 
(Man kan dö i djupt mörkt strömt vatten.)
Och Sandsjöbacka Trail kommer in etta. 
På spring-bragd-listan. 

Finisher-T-shirt och icebug-buff. 
Blir dagens outfit resten av söndagen. 
Mallig. 

Eller. 
Efter bubbel kommer pizza.  
Som det gamla ordspråket lyder




Just idag är jag stark

Det är kvällen före. 
Sandsjöbacka Trail. 
Och AKA packar sin kappsäck. 


Det är pirrigt. 
Hela det här med kartmomentet skrämmer. 

Start- och målområde har rekats. 
Materialritualen lugnar. 


Det ska bli kul!


Det är morgon och AKA mumsar bananpannkakor. 
Och nynnar med i Kentas. 
Just idag är jag stark. Just idag mår jag bra. Jag förs framåt av kraftiga vindar. 


Förra halvmaraton-loppet var göteborgsvarvet i ryssvärme. 
Idag blir det yllemamelucker på i skogarna från Kållered till Mölndal. 


Power-te från scratch. 
Och mera pepp från Avicii. 

Vi syns efter lunch.  

Banan (Utdrag från Sandsjöbacka Trail's tävlings-PM)

På andra sidan Spårhagavägen väntar mer av riktigt djupa skogar med vildmarkskänsla. Många av partierna har riktigt lättlöpta och fina stigar, men där finns också några skarpa och krävande – ehuru korta – stigningar. Vi passerar öster om Svarttjärn och genom den pittoreska dalgången vid Årekärr. Här ansluter Torrekullaleden och tjugotvåkilometersbanan med start i Kållered. Starten där går någon kilometer svagt uppför och på asfalt till början av Torrekullaleden. Därefter väntar en varierad skogsstig fram till knutpunkten med Sandsjäbackaleden i Årekärr. Rutten från Årekärr och norrut är utmanande men vacker, det är bitvis både våt och knagglig stig över hällar och genom sumphål. Skogen är vildvuxen och storstaden känns fortfarande avlägsen.

Längre norrut väntar Oxjön och Sisjön med storkuperad löpning på mer tillrättalagda parkstigar. Nu närmar vi oss staden en smula; vid Sisjöns södra ända väntar den andra vätskedepån och med tre mil i benen gör vi oss redo för den utmanande avslutningen – efter passage under Söderleden springer vi upp och in bland Änggårdsbergens sprickdalar. Stigen inne i Mölndalsravinen är bitvis lite svårframkomlig men färdvägen är naturlig och skogskänslan påtaglig. Vi har ett par skarpa motlut om cirka 50 höjdmeter vardera innan vi står på Södermalmsbrinken och har Göteborg för våra fötter.


Vi tar oss ner i Toltorpsdalen för den allra sista kraftansträngningen, upp i Safjällsspåret. Stigen ser för ett kort ögonblick ut mer som en vägg än en väg och möjligen får man använda både händer och tänder för att ta sig upp. Men väl uppe väntar bara en lätt nedjogg om någon kilometer innan vi är framme vid målet på Krokslätts idrottsplats, just på gränsen mellan Mölndal och Göteborg.


AKA - Gröna milen 30 - 0

Dagen efter långlöpan. 
Sätter Team Power & Passion klockan på tidigt. 
Ryktena går att spåren på Billingen redan är åkbara. 


Vackert är det. 
Att se solen gå upp över Skara-slätten. 


Innan lunch står klockan på 30K till AKA. 
Det firas med O'Learys. 
Innan hemfärd. 


Nästan 50K på en helg. 
På min ära en lyckad samling. 





Näsblod, svett och tårar

Eller det gick inte snabbt. 
Men det var jobbigt. 

Man vet att året har börjat bra. 
När dagens lördagspass med sina 19K. 
Visade sig bli årets hittills kortaste. 
Och jobbigaste. 

Det har snöat i Göteborg. 
Och frusit till. 
Alldeles lagom för en snölöpa i terräng. 
Med näsblod, svett och tårar. 
Men ändå alldeles, alldeles underbart. 

AKA räknar nu kallt med. 
Att nästa söndag har Kung Bore gjort alla lerpölar. 
Solida och utan risk för genomtramp. 
Och packad snö ersatt pulsandet. 
Då. 
Kan det bli PB. 
Men det går bra utan med. 


Dagens publik var mest intresserad av prasslandet från medhavd honungskaka. 

Och nej. 
Det är INTE benvärmare. 
Utan snölås. 
Faktiskt. 

Lördagskvällen spenderas i valla-boden. 
För imorgonbitti väntar Billingen. 






Laddad för dan före dan före ....dan före Sandsjöbacka Trail

Efter jobba-veckan unnar sig AKA yoga-massage. 



Massage och stretch. 
I en gudomlig mix. 


Imorgon väntar snö-löpa i känd terräng. 
Och söndag hoppas vi på längdskidor. 


Och om tiden räcker till. 
Ska det bli lite frösådd med. 


Det går bra nu. 

Sandsjöbacka Trail Generalrepet

Med två lördagars tre-timmarspass i geggemojjan. 
Känns det som. 
Shit pommes frites. 
Jag kommer klara det. 

Det var blött. 
Det var tufft. 
Och det var alldeles underbart. 
Att vara en del av den tiohövdade skaran idag. 


23K i benen. 
Ger också lite marginal den 25:e. 

Med på turen var också:

http://franfettilltriathlet.se/ 

http://emmysaharamarathon.com/

Förhoppningar och målsättningar 2014

Jag börjar med att tacka. 
För ett fantastiskt 2014. 

Och målbilden för året. 
Ser ut ungefär såhär. 


Vad har du för målsättningar under året?

Nyårskrönikan 2013

Så har det då blivit dags att summera. 
Träningsåret 2013. 
 
Klassiskt en bit in på det nya året. 
Och året kan i mångt och mycket också summeras som klassiker-året. 
Även om Vasaloppet återstår. 
 
 
2013 inleddes och avslutades i längdskidspåret. 
I början av året inför Tjejvasan. 
Och i slutet med skräckblandad förtjusning inför niomils-utmaningen. 
 
Efter ett första kvartal med som sagt myycket skidfokus. 
Kom april med träningsläger på Mallis. 
 
 
För nu skulle det samlas mil. 
På cykel. 
Inför det stora äventyret runt Vättern. 
 
Team Power&Passion hade planerat för 15 timmars kvalitetstid tillsammans. 
Och det slutade med 13 1/2!
 
 
30 mil är långt. 
Men ska jag göra om det?
Tveklöst!
 
Sedan var det dags att simma i Vansbro. 
Kanske den gren som skrämde mest. 
Med sitt kalla strömma vatten. 
 
Efteråt var triumfen total. 
Skumpan kall. 
Och tårna likaså. 
 

Den stora uppladdningen inför Lidingöloppet präglades av 9 veckors ofrivillig löpvila. 
Till följd av stressfraktur. 
 
In i det sista var det högst osäkert om foten skulle hålla. 
För att ens starta. 
 
 
Lyckan var därför stor. 
Och intet öga torrt. 
Vid målgången 3 mil senare. 
 

Året som gått innehöll också ett Göteborgsvarv i ryssvärme. 
Jobba-resor till Kina och Belgien, Skövde och Olofström. 
Härliga sommardagar mellan himmel och hav. 
Och däremellan massor av vanliga dagar. 
Med och utan träning. 
 
Träningsdagboken summerar. 
Totalt 374 timmar. 
Eller i snitt 7 träningstimmar i veckan. 
877 km löpning. 
188 mil cykling. 
Och 110 yoga-timmar. 
Samt 49 timmar på gymmet. 
 
Vad var du mest stolt över 2013?
 

RSS 2.0