Pre race report Sthlm marathon 2014

Solen skiner från klarblå himmel. 
När Team Power & Passion tågar. 
Mot hufvudstaden. 


På tåget är man antingen på väg till Marathon. 
Eller Metallica. 
Metallica låter mer. 


Det mulnar på när vi närmar oss. 
Och regnet tar emot när vi anländer. 
Det gör ingenting alls. 


Vi checkar in. 
Och går iväg till mässan. 
I bara farten blir man uppseedad en startgrupp. 
Bara sådär. 

Sedan joggar vi in på stadion. 


Känslan är stark. 
Tänk att få vara en sån. 
Som ska springa marathon. 


Man hisnar. 
Och laddar. 
På Va Piano. 


När sedan Mauro Scocco plötsligt väntar vid hörnet. 
Av Seven Eleven. 
Vet man att allt är möjligt. 






Marathon-nerver & nummerlappshypokondri

Det börjar dra ihop sig. 
Och AKA packar sin kappsäck. 
På lördag väntar. 
Marathonpremiär i Stockholm. 

Hela veckan har nerverna spökat. 
Och nummerlappshypokondrin härjat fritt. 
Nu ska det bli skönt. 
Att komma iväg. 


Många stora beslut kvarstår. 
Korta eller långa tights?
Rygga eller tejpa gel längs med diverse kroppsdelar?

Väderapp:en går varm. 

En sak är säker. 
Det blir väder. 
Och man har på sig kläder. 
En fot framför den andra. 
Upprepa i 42K. 

Wish me luck!



På spalåga

En sån helg. 
Vi haft på Selma spa. 

Anläggningen i sig. 
Håller hög klass. 


Kolsnäs med sin udde ut i sjön. 
Är lätt att förälska sig i. 



Sundsbergs naturområde har fullständigt förtrollat. 
Med sina vindlande stigar. 


Och Tossebergsklättens utsikt kan ju inte rå för. 
Dimman. 


På återseende. 

AKA är på spa

En vecka till Stockholm marathon. 
Och AKA har åkt på spa. 


Den andra halvan i Team Power&Passion är med i Oscar Olssons träningsläger O2tri, Helheten i fokus, http://www.o2tri.se.


Själv är AKA medföljande och gör sitt eget uppladdningläger. 
Med yoga, terränglöpa och poolmys. 


Omgivningarna kring Selma spa i Sunne är gudomligt vackra. 
Och anläggningen håller hög klass. 


Oscar själv inspirerar och utmanar. 
Han tog cykeln från Göteborg. 
Och så pratar vi inte mer om det. 

Rekommenderas varmt!

Dagen efter Göteborgsvarvet 2014

Dagen efter Göteborgsvarvet 2014. 
Är stämningen hög vid frukostbordet. 

Loppet gås igenom. 
Igen och igen. 

Det var varmt. 
Och stundtals tungt. 
Men pb med sju minuter. 
Och sedan lust att fortsätta springa hem. 
Vittnar om formtopp. 


Kvällen firades traditionsenligt med bubbel. 


Nästa år. 
Då. 



Race Report Pre-versionen

Det är lördag. 
Solen skiner. 
Och hela Göteborg dallrar. 
Av löparnerver. 

Traditionsenlig långlöpefrukost intas. 
Bananpannkakor med fruktsallad. 


Innan loppet bara materialpyssel. 
Detta älskade materialpyssel. 
Som håller tankarna i styr. 


Och sedan. 
Vätska lagom. 
Lätta lunchen. 
Och cykla in. 

Tjingsa på en bloggkompis. 
High Five:a klacken. 
Och ställa sig i startfållan. 

Glad. 
Pigg. 
Tillitsfull. 

Säldammsbacken. 
Lätt lätt. 
Skjutsas framåt av flocken. 

Majorna och berusningen. 
Tänk att jag gör detta. 
Och formen är god. 

Älvsborgsbron. Gamle vän. 
All transportlöpa till jobbet har gjort oss till kompisar. 
Njuter av utsikten. 
Vinkar mot kameran. 

Längs med älvstranden. 
Vilda vackra Göteborg. 
Ökar farten. 

Tv-huset. 
Tar en vitargo.  
Allt enligt plan. 

Götaälvbron. 
Hej kompis!
Njuter av utsikten. 

Femman. 
Avenyn. 
Folkhavet. 
Ler mot Poseidon. 

Vasagatan. 
Husargatan. 
Bron mot Slottskogen. 

Stoltheten. 
Känslan. 

Finalen. 
Folkhavet. 
Familjen. 

Målgången. 
Medaljen. 
Mersmaken. 

Japp. 
Så kör vi. 

Eftersnackset redan preppat. 




Om nummerlapps-hypokondri

En vecka kvar till Göteborgsvarvet. 
Och krämporna radar upp sig. 
På gammalt känt manér. 

Har jag inte lite ont i halsen?
Ingefära. 
Honung. 
Vitlök. 
Äppelcidervinäger. 

Sömn. 
Sömn. 
Sömn. 

Benen som nyss var pigga. 
Gnisslar. 
Och knakar. 

Jag vet ju att det alltid blir såhär. 

Målbildsvisualisering. 

Kan man börja lägga fram kläderna redan ikväll. 
För att få något annat att tänka på?


Förra årets outfit i ryssvärmen. 

Man kan inte alltid persa tvåsiffrigt

Det är lördag. 
Och det är springtävling. 
Bland grannhusen. 
Dags för det traditionella näsetloppet. 

Första gången AKA var med. 
Var det på kryckor. 
Sällan har en medalj varit så kär. 

Året därpå persades det. 
Med tretti minuter. 

Också i år var målet att förbättra tiden. 
Med ödmjukheten i behåll inför backarna. 
Som är både många. 
Och långa. 

Stoltheten efteråt. 




Dagen före Näsetloppet

Dagen före Näsetloppet. 
Laddas det med mat och dryck och vila. 

Sen ska jag byta skosnören på ny-skon med. 

Laddad. 
Och lovad pannkaka med nutella till frukost imorgon.

RSS 2.0