Gå & Bada
På Kungsbacka sjukhus.
2 * 15 min.
På träningscykeln.
Och alla böj och sträck och lyft och drag.
Beröm och glada tillrop över.
Böjningen.
Sträckningen.
Och.
Hör och häpna.
Lilla knäskålsrycket ståendes.
Äntligen!
Min försynta fråga varför jag är så öm och blå på övre delen av vadbenet besvarades med.
- Det är där de har borrat.
Happ.
Så allt är som det ska.
Och nu får jag också.
Bada.
Skumbad it is.
Sprutad & Klar
Att det skulle sitta riktigt illa.
Med influensa nu som lök på laxen.
Så idag blev det drop in.
Och plåster på lilla överarmen.
Nackdelen.
Ingen träning ikväll.
På Systers inrådan.
Happ.
Man får väl dricka glögg och äta lussebullar och pepparkakor då.
I brist på annat liksom.
Ädelost på tub är Kung.
Håll i hatten!
Och juleljusen i träden dallrar så mycket.
Att Liseberg ställer in sin.
Jul-Lotta.
Vi åker till havet.
Och njuter av krafterna.
Medans saffransbrödet jäser.
Färdigt.
Från en annan storm. Gudrun 2006.
När första ljuset brinner
Står julens dörr på glänt.
Och alla människor glädjas.
Att fira få advent.
Berit blåser så brädlapparna darrar i huset.
Perfekt läge för långfrukost i ugns och ljusuppvärmt kök.
Adventsscones:
2 1/2 dl mjöl
2 dl fruktmüsli
Kanel efter tycke och smak
50 g smält smör
2 dl mjölk
1/2 tsk salt
2 tsk bakpulver
Rör ihop till kladdig smet
Klicka och smeta försiktigt ut två kakor med slickepott på bakplåtspapper
Grädda på 250 grader i 20 min i mitten av ugnen
Njut med smör, ost och marmelad tillsammans med juice, latte, frukter och trevligt sällskap.
Nu ska vi baka lussebullar.
Glad advent på er!
Vill ni se en stjärna?
Bland stakar och kulor.
Idag på träningsschemat står.
En härlig Triathlon-utmaning.
Adventsstäd.
Kryckpromenad i nästan sol.
Samt rehab på gymmet.
Imorgon får vi tända.
Första ljuset.
Någon som kommer ihåg hur verserna gick?
Tjejklassiker 2012/13
Längdskidor check.
Kryckor f-n också check.
Parlez-vous français?
Det blir liksom inte.
Dag.
På hela dan.
AKA drömmer sig bort.
Till sol och värme.
Plötsligt finner sig AKA iklädd en imaginär basker.
Randig tröja.
Och med en baguett nonchalant under armen.
AKA har hamnat i.
Marseille.
Ett glas Cassis i skuggan av ett olivträd.
Tvätt som hänger sådär snyggt.
Och torkar.
Le Baguette.
Le Croissant.
Fromage.
Tillbaka till verkligheten.
AKAs levererade frukostkasse med matvaror smakar bra.
Och har bättre näringsinnehåll.
Än dito i La France.
Nästa gång provar vi kanske.
En matkasse.
Liar Liar
Och fick träffa Dr Katarina igen.
Lovorden haglade.
Oh vilken sträckning.
Ah vilket böj.
Nästa återbesök om 6 månader.
(Undrar om jag kan cykla till Kungsbacka då?)
Sedan dags att få OK från sjukgymnasten.
På att släppa kryckorna.
Men näpp.
Där var det tvärstopp.
Inte förrän AKA hittar lårmuskeln i lilla snabba knäskålsrycket ståendes.
Ett förtydligande.
När AKA sitter med raka ben.
Går det finfint att göra lilla snabba knäskålsrycket.
När AKA står och ska göra detsamma så kisar vänsterknäet fundersamt uppåt och undrar.
Vad är det du menar? Jag förstår inte.
Och ingenting händer.
AAARRRGGHH.
Ändå hör AKA sig själv säga:
Jamen självklart.
Jag förstår.
Det är ju mycket bättre att göra det ordentligt nu.
Och bättre för länge än för kort tid på kryckorna.
Jamenabsolut.
Jag ljuger så bra.
Skruva den som...AKA
Har det slagit vår AKA att det finns ett mönster.
Ett skademönster.
När AKA skadar sig är det vänster.
Alltid vänster.
Ben.
Eller fot.
Därför tog sig AKA till en osteopat.
För att se om det finns något att justera.
Och se på tusan.
Osteopat-Leif hittar en skillnad i rörlighet i vänstervristen.
Som förskjuter linjen i hela vänsterbenet.
Eller skruvar det som man lite mer rakt på sak kan uttrycka sig.
Det kan vara en bov.
I dramat.
Första behandlingen gick bra. Även om natten blev en utmaning.
Av galen träningsvärk.
Konstigt.
Nu ska rehaben fortsätta göra sitt.
Och sedan ny dejt i januari.
Raka.
Fina.
Linjer.
Vill vi ha.
Så korsbandet håller sig.
Snyggt.
Nya grepp
Nya grepp.
Hos osteopaten.
Som gick igång över mitt högklassiga bäcken.
Och hittade saker att åtgärda i vänsterfoten.
Som skruvade hela benet fel.
Spännande.
Nu har jag gott hopp.
Och träningsvärk.
Godnatt.
Gymelicious & Strong
Idag på gymmet.
Fick AKA frågan.
Om 2011 ses som ett förlorat träningsår.
Lätt att förstå.
Vid en första anblick.
Men nej faktiskt inte.
2011 blev året då AKA återerövrade gymmet.
Och fick en överkropp starkare än någonsin.
Och tänk att ha en PT.
Två gånger i veckan.
Gratis.
Bara en sån sak.
På tisdag ryker kryckorna.
Lunchdejt med Colting
Dagens överraskning.
Min älskling gjorde Colting-pannkakor.
Till oss.
Nytto-smarr.
Colting pannkakor
6 st
6 ägg
1 1/2 banan
2 msk jordnötssmör
Vispa ihop ingredienserna i en skål. Hetta upp en pannkakslagg med lite olja. Grädda lite av smeten till en pannkaka. Fortsätt att grädda pannkakor tills smeten är slut. Njut med färska och frysta bär och kanske en klick kesella.
Att vara stark
Att vara stark är inte att aldrig falla,
att aldrig veta, att aldrig kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta,
att hoppa högt eller vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst,
att komma längst eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att se livet som det är,
att acceptera dess kraft, att ta del av den.
Att falla till botten och slå sig hårt.
Att vara stark är att våga hoppas, när ens tro är svagast.
Att vara stark är att se ljus i mörkret,
och att alltid kämpa för att nå dit.
Dagen i morgon har du inte något löfte om.
Du vet inte om du får räkna med att uppleva den.
Men dagen i dag har du.
Och du kan ge den det innehåll du själv vill.
Använd dig av den möjligheten.
I dag kan du leva så att någon i kväll,
tackar dig för att du finns till.
Tack Pappa!
Skyll på mig
Att vintern är ovanligt varm i år.
Jag bad nämligen Universum om det.
När jag iklädde mig kryckor. Igen.
Jag skådar resultatet nu.
När gräsmattan växer så det knakar.
Och snart måste slås med lie.
Skyll på mig.
Och god fredag på er.
Vilodag
En vilodag.
Allt har sin tid.
Idag är tid.
Att vila.
Att Välja Glädje
Inte Lassie.
Men Kay Pollak.
På föreläsningen.
Att växa genom möten & Att välja glädje.
Det var väldigt väldigt väldigt.
Bra.
Saker som fastnade:
Mina tankar skapar min upplevelse av den här situationen.
Att uppleva en tia (dvs det allra bästa i varje situation) ligger inom mitt räckhåll.
Jag behöver bara sträcka mig ut och fånga den.
Varje människa och varje situation jag stöter på är utsänd.
För mig att öva på.
I varje stund, hur obegripligt svår den än tycks mig vara, kan jag vara helt säker på att det finns en tanke.
Som gör att jag mår lite bättre.
Jag väljer om jag vill lida. Och vara ett offer.
Eller om jag vill röra mig mot att känna lycka. Och storhet.
Och den största.
Och viktigaste.
Men också den kanske svåraste.
Och mest utmanande insikten:
V 7 slet jag av mitt korsband då jag åkte skidor.
Jag lever i en historia kring denna händelse som skapar mig lidande.
Jag förstår nu att för en del människor kan ett avslitet korsband vara det värsta som händer i livet.
Och för en del det bästa.
Jag väljer att höra till den senare gruppen.
Hjälp att mobilisera
Står det lite kryptiskt på bilden av min knäled.
Som Dr Katarina bad att jag skulle ge.
Till min sjukgymnast.
Nu vet AKA vad det.
Betyder.
Och det var inte.
Roligt.
Om man går med benet lite halvböjt.
I nio månader.
För att undvika att det kommer ur led.
Går det inte sedan.
Att räta ut helt.
AKA tror att det är rakt.
När hon står.
Och går.
Men spegeln visar.
Något annat.
Då får AKA sätta sig på golvet med raka ben.
Och lägga hälen på en rulle så att benet svävar.
Sedan hjälper sjukgymnasten till att mobilisera.
Genom att trycka benet mot golvet.
AJ.
In i dimman
Riktigt trött-väder.
I Gbg idag.
Iallafall så länge som man stannar inomhus.
Det enda som gäller.
Sådana dagar är.
In i dimman.
AKA tog först di röde och kryckade bort och sa hej till kossorna.
Sedan en sväng till gymmet.
15 min på cykeln med motstånd 5 - 10 - 5.
Tänk att det bara var två veckor sedan.
Hältramp och Pedal Faster på displayen.
Det går framåt.
Gone Hunting
Att det är mareld i viken.
AKA går på jakt.
Med kryckor och pannlampa.
Det är spännande att rehab-gå.
I mörker.
Vi kan kalla det.
Skräckblandad förtjusning.
Och vardags-edge.
Tur att AKAs man är stark.
Och kan bära brandmannagrepp.
Vid behov.
Ingen mareld.
Stod att skåda.
Men fenomenet som uppstår.
När man kastar sten i becksvart vatten.
Var ändå oväntat.
Som Blixt Gordon.
Och det är ju alltid roligt.
Med pannlampa.
Death by Breakfast
Med en riktig brakfrukost.
Bacon & äggröra
Bake-Off bröd med Philadelphia och marmelad.
Vaniljyoghurt med färska jordgubbar.
Pannkakor med lönnsirap.
Kaffe Latte.
Färskpressad apelsinjuice.
Mätt som en plätt.
Rullade vi sedan ner till havet.
Som låg spegelblankt.
Tänk om man skulle bada?
Fast stegarna var upptagna.
Mac Rehab
Om jag var en hamburgare.
Skulle jag för närvarande heta Mac Rehab.
Föredrar Mac Runner.
Eller möjligen.
Mac Läcker.
Haha.
Min bloggkompis Shaman.
Blir lätt Mac Crazy.
Eller vad sägs om bragden.
80 km run.
In 22 hours.
AKA vidgar sina vyer
AKA vidgar sina vyer.
Denna vackra lördag.
Och kryckar ner till havet.
Lycka.
Men kossorna undrar nog.
Vars tog hon vägen?
Knäkyss & Genombrott
När hon dukade upp för sin.
(Av rehaben influerad och därför numera något udda.)
Morgonyoga i vardagsrummet.
Idag skulle ett genombrott beskådas.
Tillbehören var detsamma.
Mattan.
Ljusen.
Kettlebellen
Lilla knäkudden.
Viktmanschetten.
Programmet likaså.
Justerad Solhälsning.
Böj och sträck.
Sträck och lyft.
Så kom vi fram till Utmaningen.
Som efter operationen är att ligga på mage och böja foten upp mot rumpan.
Med viktmanschett.
Den här var en Utmaning för AKA redan innan.
Operationen.
Idag utökades den med armar och händer bakåtsträckta för att få en känsla.
Var 17 är foten i förhållande till rumpan?
Först långt långt bort.
Way out of reach.
Högerfoten mallade sig och slank lätt som en plätt in i högerhandens grepp.
Medans vänstern gäckade.
Lirka lirka lirka.
Pannbenet började sin grej.
Och häpp.
Hälen kunde nuddas.
Tjofaderittanlambo.
Säga vad man vill om rehab.
Men man blir glad för det lilla.
Båten med knäkyss.
Gick av bara farten.
Fredagsmys på er!
Mångalen
På kryckorna.
Till mina vänner på ängen.
Jag blev rejält varm.
Och röd om kinderna.
Vilken lycka.
Att kroppsarbeta och få lite puls.
Igen.
En stor maffig fullmåne lyste upp vägen.
Och gubben i månen skrattade uppmuntrande.
Några knäppa grejjer har redan blivit gjorda denna rehab.
Som Näsetloppets 10 km i terräng på kryckor.
Och Midnattsloppet på X-trainern.
Ska bli spännande att se vad nästa grej blir...
Ja förutom Tjejklassikern 2012 då.
Bara jag får släppt di röde.
Och provet.
Det gick bra.
Oh Happy day!
Och motivation.
Att vinna ett par löparstrumpor.
Från Seger.
Tackar och bugar och bockar.
För Malin I Form.
Idag är det torsdag.
Och det betyder.
Gospel.
Och glädjerus.
Ska bara skriva mitt certifieringsprov först.
Pirr.
På kurs med Kurt
Svårt att diskret smälta in.
På kurs.
Med nytt korsband.
Kryckor som ramlar.
Än hit.
Och än dit.
Be om hjälp att bära allt.
Kaffe. Och material.
Buffé är ju alltid trevligt.
Med två händer fria.
Utan blir det som rena hinderbanan.
I Gladiatorerna.
Som grädde på moset är allt blod nere i knäet.
Frampå eftermiddagen när dagen ska summeras.
Och hjärnan lämnas tom.
Haha.
Idag försöker jag igen.
Skam den som ger sig.
Fyller fyra veckor
Statusrapport 4 veckor efter korsbandsoperationen.
Cyklar dagligen 10 min med lätt motstånd.
Gör alla sträck och lyft-övningar med 2 kg manschett.
Motsvarande övning ståendes vid maskin på gymmet hamnar på 13,5 kg.
Kan böja benet så foten hamnar vid sträckta benets knä.
Går mer obehindrat inne.
Och med en krycka ute.
Svullnaden nästan borta.
Tre av fyra titthål nästan helt osynliga.
Humöret pendlar mellan fullständig visshet.
Och förtvivlan.
Träning morgon och kväll behövs.
För att hålla känslorna i styr.
Och målbilden stark.
Längtar till benböj och utfall.
För då kan jag börja med kompletta Solhälsningar.
 |
 |
 |
 |
Post Plastfolie Party
För imorgon kan AKA ta sin första oplastade dusch.
På fyra veckor.
Ballonger.
Serpentiner.
Paraplydrinkar.
Come to mama.
Söndagsstäd
På dagens träningsschema.
Söndagsstädning.
Som belöning.
Skön söndagspromenad.
Med fika.
Det är man värd.
Lördagsgodis
Dagen började bra.
Med sovmorgon och långfrukost.
Sol.
Och en skön morgonpromenad till kossorna.
Som ångade i morgondimman.
Sedan iväg till gymmet.
Idag var det Convention på vanliga stället.
Så det blev till att vidga vyerna.
Och nöta byxbak på systeranläggningen.
I Torslanda.
Idag var det inget "Pedal faster" på cykeldisplay:en minsann.
10 minuter på motstånd 5 gav 38,5 kalorier.
Jojo, det går framåt.
Efter det väntade chaufförs- och hejaklackstjänst uppe på Skatås.
Och Finalloppet.
Vilken stämning!
Vilka hjältar!
En härlig dag.
Rena lördagsgodisblandningen.
Nästa år ska jag också ha lera upp till knäna. 
Finalloppet 2010.
Beauty in Motion
Det är kul.
Med snygga träningskläder.
Särskilt under rehab.
Mina nyligen hemklickade skönheter.
Från RunningSkirts.
Gör mig.
Glad.
Fredagsmys på er!
Mitt liv som korsband
- Jamen det är klart att det var något av en chock.
Att somna som hamstring.
Och vakna som korsband.
Lite split personality.
Helt klart. I början.
Men nu känns det bra, tycker jag.
Jag menar, som en av tre hamstring hamnar man ju lätt i skymundan.
Därbak.
Och detta är ju mer av.
En nyckelposition.
Idag fick jag komma till gymmet också.
För första gången i min nya roll.
Det gav mersmak.
Och jag tycker att jag levererade. Bra.
5 minuters hälcykling.
Följt av 5 minuters tåcykling.
Jomenserru.
Där satt den.
Trist bara med cykeln som envisades med att tjata.
"Pedal faster".
Jajaa.
Det kommer.
Och att ens nedlåta sig till att ange 8,3 kalorier.
Hrrmpf.
Nej, men i det stora hela.
Ett lyft.
Jag menar bara namnet.
Hamstring.
Skinksträng.
Jag stannar där.
I Love To Ride My Bicycle
Och igår fick jag.
Sing Hallelujah.
Sätta mig på träningscykeln.
Sadeln på högsta.
Men likt förbaskat uppenbart.
Att det saknades några futtiga usla grader.
I min böjning.
Jag kom inte runt.
Helt enkelt.
Underläppen började darra.
Tur då att min sjukgymnast begåvats med ett lateralt tänkande.
Och har ett hjärta av guld.
"Då cyklar du med hälen på trampan.
Fem minuter."
Big smile!
Och en liten sång.
.
Tänk om man skulle ta sig till gymmet idag.
Bara för att säga hej.
