Vilken härlig kombo cykeln är.
Till löpningen.

Ömma fötter får vila.

Hela naturupplevelsen intakt.

AKA sticker ut i tassemarkerna.
Utan tider och trängsel.

Tacksam.

Shit!
I did it!
I ryssvärmen!

Bloggens mål är uppnått. 
Mitt livs första Göteborgsvarv är landat. 
Och jag är stolt och tacksam. 
Över alla gränser. 

Det har varit en krånglig väg. 
Kantad av kryckor och infektioner. 
Men kroppen höll. 
Och knoppen pallade trycket. 
Och nästa år, då...

Redan under veckan innan Varvet började ryktena gå om ryssvärmen. 
På fredagen förstod man vad det innebar. 
Varmt. Tryckande smältande kvävande varmt. 

Nerverna dallrande. 
Vattenflaskan ständigt närvarande. 
Och lite power shopping på Mässan. 

Lördagsmorgonen startade med Paleo-pannkakor och ingefärsavkok. 
Spökkänningar i hals och ben. 
Målvisualisering. 

Kyckling och spenat till lunch. 
Mosad banan med nutella och chiafrön som mellanmål. 

Stora beslut avhandlades. 
Top eller T-shirt?
Kjol eller kompressionstights?

Tjugo min på spikmattan innan cykelturen till Slottsskogen. 

Det var varmt. 
Väldigt varmt. 

Sista kissen i vitsippsbacken. 
Sista sippen ur vattenflaskan. 
Och när startgrupp 18 varsamt föstes fram slog blixten ner. 
Förväntansfulla ansikten vända mot himlen. 
Men bara fyra ljumma regndroppar lyckades inte skingra hettan. 

Nästa smäll var startskottet. 
Off we go!

Trampa trampa. 
Kolla klockan. 
5:30-tempot på plats redan innan Säldammsbacken. 
Där många redan börjat gå i hettan. 

Majornas kringelikrokar. 
Glädjen som spritter till. 
Tänk jag gör detta! 
Efter alla turer med senaste årets korsbandsrehab och dubbelsidiga lunginflammation. 

Älvsborgsbron skoningslös. 
Den barmhärtige villaägarens svalkande dusch. 
Första tanken på att bryta vid 7K. 
Tittar på klockan. 
Fortfarande inom måltid. 
5:37. 
Bara mala på. 
Längs älven. 

Nära tårar vid milmarkering. 
Jag klarar det inte. 
Fötterna uppsvällda och smärtar brinner. 

Stopp. 
Sluta. 
Dags för plan B. 
Det blir inget sub 2 timmar. 
Men. 
Det är inte allt eller inget. 
Jag ska i mål. 
Så jag bestämmer mig att bara springa till nästa vätskestation. 
Gå längs med den och dricka både energidryck och vatten. 
Och sedan bara springa till nästa. 
Och nästa. 
Och nästa. 
En station i taget.  

Rabblar mitt mantra:
Jag älskar mina fötter. Jag älskar mina vader. Jag älskar mina knän.
Och.
Jag kan. Jag vill. Jag lyckas.
Om och om igen.

Göta Älvsbron. 
Avenyn. 
Ljuva duschar. 
Dricker en mugg vatten. 
Häller nästa på huvudet. 

Påminner mig själv att inte hälla sportdrycken över mig utan i mig. 

Blöta svampar vid Poseidon. 
Vadar fram i uppblötta muggar. 
Mal på. 
Går och lunkar. 
Omvartannat. 

Vasastan. 
Övre Husargatan. 
Springer om en vän. 
Som ger ny energi. 

Autopilot på. 
Jag klarar det. 
Jag klarar det. 

Jag klarade det.

 

Vid frukostbordet dagen efter smids planer.

Nästa år.

Då...

 

Dan före dan.

AKA är på tjänsteresa.
Och upplever Skövdes.
Bästa sida.

Älskar Billingen.

Det var det det!

Det närmar sig Göteborgsgirot.
Och pyssel & knåp.
Chip ska förberedas.
Däck ska pumpas.
Kläder läggas fram.
Och klisterlappar fästas på cykeln.

Åh vad jag älskar.
Kvällen-före-tävling-pyssel.

En vecka till Varvet.
Och AKA trimmar målbilden med snabba tusingar.

Det springs väldigt mycket just nu.
Och det har börjat aj aj strama.
Utsida vänster knä.

Smörja smörja.
Kavla kavla.
Hoppas hoppas.

En vecka
Till Varvet.

Efter långa intervaller på Slottskogsvallen har något hänt.
AKA vågar hålla 5:3x tempo även på långdistansare.

Som igår.
När nyskorna togs ut på 15K snyggspring.
1:24 bådar gott för Varvet.

Tacksamhet.

AKA springer Näsetloppet.
Och persar med 22 minuter.
Fast det är klart.
Då var förra loppet på kryckor.

Nöjd.
På gränsen till självgod.

AKA packar sin kappsäck.
Och summerar veckan som gått.

Mycket cyklat blev det.
Och lite annat smått och gott.

Nöjd.

Om att yoga i soluppgång.
Kan man inte säga någonting alls

Magiskt.
Gudomligt.
Orden blir för små.

Möjligen närmar sig ett ord upplevelsen.
Tacksamhet.

AKA är på egenkomponerat Triathlonträningsläger.

I en vecka kommer det att cyklas.
Löpas.
Och simmas.

Framförallt samlas det höjdmeter.
Och härligheter.

Ömheten i ändalykten.
Och mjölksyran i benen.
Lindras av den bedövande vackra utsikten.
Ovan molnen.

Trött men lycklig.

http://cdn1.cdnme.se/2231259/7-3/pic_516ba53ce087c3442c38790d.jpg">http://cdn1.cdnme.se/2231259/7-3/pic_516ba53ce087c3442c38790d.jpg" class="image">