Jag har alltid tyckt att.
Det här med höger och vänster.
Är lite trixigt.

Jag måste liksom tänka till.
Jag skriver med högern.
Jag skriver med den här handen.
Alltså måste det här vara höger.

I dansens virvlar.
Hinns det inte alltid med.
Och man är lost.
Efter.
Borttappad som en vante i februari.

Inspirerad blir jag av mina älskade kompressionsstrumpor.
Som så behändigt har ett R.
På höger stortå.
Och ett L.
På vänsterdito.

Nu är det bara att börja.
Brodera.
Och applicera.
På tröjor och benkläder.

Eller varför inte bara sätta ett svettband.
På höger.

Tills dess tänker jag:

As long as I turn right.
It can´t be wrong.

I feel like dancing!


AKA goes afro.