När man persar på morgonkvisten

Tisdagarnas transportlöpa har satt sig. 

AKA packar kappsäcken som hon inte gjort annat. 

Och är till och med Wild and Crazy nog. 

Att justera vägen efter nyuppsatta skyltar som pekar mot. 

Volvo PV. 

Det är lika långt. 

Men farten höjs. 

Och utan att titta på klockan en endaste gång. 

Snittas 05:52. 

Varvet sub 2. 

Here I come. 

Broarna runt och beyond

Idag var dagen för sista riktigt långlånga löpan. 

Innan Näsetlopp.

Göteborgsvarvet. 

Och Stockholm Marathon. 

Planen var satt till. 

Broarna runt. 

En tur som AKA inte var riktigt säker på. 

Distansen. 

Med spårvagnskort och en nödtjuga i ryggan. 

Bar det av. 

Första bron efter åtta km. 

Heter Älvsborgsbron. 

Den har sannerligen blivit snällare. 

Efter tisdagarnas transportlöpa till jobbet. 

Längs med vattnet vid Eriksberg visade Göteborg sitt allra vackraste jag. 

Och vårflanörerna var många. 

Löparna likaså. 

Och satsningen på att le och vinka till alla löparkollegor gav god utdelning. 

Och energi. 

Vid tv-huset laddades med gel. 

För Götaälvbron inger fortfarande respekt. 

Men efter 16K var benen fortfarande pigga. 

Och den fantastiska utsikten gjorde resten. 

Förbi Nordstan. 

Och upp på Avenyn. 

Planerat espresso och toa-stopp på mc Donalds. 

Och sedan vidare mot Övre Husargatan. 

Med påfylld vätskerygga. 

I Slottskogen var det fullt ös. 

Och Tough Viking. 

AKA hejade på leriga män med medalj. 

Och kände sig rätt tuff själv när klockan passerade 21K. 

Nu började hemmet närma sig. 

Och klockan ville inte krypa upp i planerade 32K. 

Så det blev till att snirkla. 

Och kringelikroka sig runt runt i området. 

Det sista. 

Nu var det tungt. 

Varmt. 

Och bara pannben. 

Lite till. 

Och lite till. 

Slut på vatten. 

Bara tjurskallen. 

Och asfalten. 

Tills klockan sa pling. 

Och AKA ramlade in på altanen. 

Där en förstående man kom med resorb och tappade upp bad. 

Det var smärta. 

Det var stolthet. 

Det var tårar. 

En helt vanlig lördag. 

Om transportlöpa

Tre tisdagar på raken. 

Packar AKA ryggsäcken. 

Och springer till jobbet. 

Första halvlek går längs med vattnet. 

Det mornas. 

Och himlen är rosa. 

Lätt lätt känns det. 

När fötterna trampar. 

Och AKAs man tutar uppmuntrande. 

På väg till gymmet. 

Andra halvlek går längs höghusen. 

Och det är uppför. Uppför. Uppför. 

Förbi brandstationen. 

Sedan är vi halvvägs. 

Och det är motvind. Och uppför. På Älvsborgsbron. 

Alla dagar. 

På Hisingen längs med Oljevägen känns det skönt. 

Att springa förbi alla bilköer. 

Och sedan är man framme. 

15K. 

På 1:30. 

Och klockan är inte ens åtta. 

Slutspurt och soltimmar

Långhelgens sista dag. 

Laddas det med vad vi kallar Mallis-frukost. 

I vår familj. 

Sedan blir det intervaller. 

På bana. 

Och nerjogg i vackra Botaniska. 

För man får inte missa. 

Den japanska prakten. 

Det blir en bra dag i solen idag. 

Med. 

Påsklovet fortsätter

Team Power & Passion pumpar hojarna. 

Och tar årets första tur.

Fem mil känns i ändalykten. 

Men vad gör det. 

För sen blir det GAIS. 

Och härlig kvällsmat. 

På altanen. 

Och det är bara april. 

Citronfjärilar och solsken

Dagens påskägg. 

Innehöll långlöpa längs Säröleden. 

En vidunderligt vacker dag. 

Och pers med 7 minuter på halvmaran. 

Glad påsk!

Påsklov med gottåblandat

Det är långfredag. 

Och långledigt. 

Efter långfrukost tar sig Team Power & Passion till gymmet. 

Transportlöpning och kvalitetstid. 

Vi såg rent spel fasaner. 

Slåss på vägen. 

En timma spänst och styrka. 

Och sen hem igen. 

Då var det nerför. 

Men fortfarande motvind. 

Sista km i 4:30. 

Efter ett ägg på stående fot. 

Och en espresso. 

Ska det nu bli skönt att krypa ner i ett chokladdoftande skumbad. 

Påskigare kan det knappt bli. 

Spring för livet - En kortnovell med många kapitel

Kapitel 1 Himmel och pannkakstårta

Det är lördag. 

Klockan ringer tidigt. 

För idag är det retrovarvet. 

Sexhundra entusiaster samlas på Heden för att springa Göteborgsvarvets orginalbana. 

Till förmån för Ung Cancer. 

Och AKA är anmäld. 

Även AKAs man kliver upp tidigt. 

För att laga pannkakor. 

Och skjutsa. 

Innan han springer fortare. 

Och längre. 

Himmel. 

Det är kärlek det. 

Vid frukostbordet sker också en helig deal. 

Om AKA springer hem från Heden. 

Jaa. 

Då får hon fler km helt enkelt. 

Eller nåt sånt. 

Nu blev det ännu pirrigare. 

Vid pannkakstårtan. 

Ryggan packas. 

Och pengarna doneras. 

https://www.betternow.org/se/goteborgsvarvets-premiarbana-1980

Idag springer vi för livet. 

Kapitel 2 Starten

På Heden fryser vi och sjunger. 

För fyrtioåringen. 

AKA träffar en löparbekanting och delar. 

Planen om att springa hem sedan. 

Nu är det närmast bestämt. 

Och sen ger vi oss iväg. 

I Majorna ekar snytfräsljuden mellan huskropparna. 

Som en snytfräskakafoni. 

Från en näsorkester. 

I klungan pratas det om allt från 90-kilometare. 

Till 3:30-fart. 

Kokkonst och eternitplattor. 

Dialekterna är många. 

Men änna och vetladu dominerar. 

Bilden från Retrovarvets FB 

Kapitel 3 Broarna runt

Aldrig har Älvsborgsbron varit så förlåtande. 

Som i micro-klimatet mitt i klungan. 

Och över Götaälvbron får vi poliseskort. 

För att inte komma i självsvängning. 

Mittemellan broarna bjuder förtjusande barn på vätskekontroll. 

Kapitel 4 Genom shoppingstråken

Vi springer som en flashmob. 

Genom Nordstan. 

Längs med shoppingstråken. 

Och det är toppenkul. 

En liten tanke irrar. 

Nu är snart två tredjedelar gjorda. 

Skräckblandad förtjusning. 

Kapitel 5 Motvinden, smärtan och pannbenet

Efter sista knickedicken runt Ullevi bjuds det kexchoklad. 

Och klungan löses upp. 

Planen stavas nu:

Espresso

Toabesök

Enervit. 

Och iväg. 

Utan den skyddande jätteorganismen blåser det kallt. 

Och hårt. 

Benen värker. 

Tankarna kommer. 

Hur länge orkar jag. 

Ha ont?

Så länge som det behövs. 

Det går tungt. 

Och det går tyngre. 

Samtidigt som vissheten finns där. 

Shit pommes frites. 

Jag kommer att klara det här. 

Jag klarar det. 

Jag klarade det. 

Och sedan. 
Tacksamheten. 

AKA och backintervallerna

Eller. 

Där måsarna skrattar sig hesa. 

Ni vet en sån där dag när man kommer hem från jobbet. 

Och är lite tilltufsad. 

Lägg sedan på backintervaller. 

Glad igen. 

5 - 0 till AKA. 

Och utsikten var bedövande vacker. 

Lördag betyder långpass

Idag gick färden över Kungsten. 

Majorna. 

Slottskogen. 

Och hem. 

21K. 

Och en nöjd AKA kryper ner under täcket mitt på blanka eftermiddagen. 

Efter uppförsbacke kommer nerför. 

Är ett trösterikt gammalt löparordspråk. 

Men efter motvind kommer mera motvind. 

Gäller oftast. 

I Göteborg. 

Bra för pannbenet. 

En månad till Näsetloppet. 

Sen blir det kalas. 

Långa intervaller

AKA uppfinner femtusingar. 

Persar på milen. 

Och får en solnedgång på köpet.