Bitterljuva känsla

En toppendag.
På alla sätt.
Förutom att det nu är 12 dagar tills jag ser min älskling.

12 dagar.

Så länge har vi inte varit ifrån varandra på 22 år.
Det vill säga aldrig.
Så länge vi känt varann.

Bra tryck i dojjon med min PT.
(Läs Kungsbacka sjukhus rehablokal och sjukgymnast)

Sedan hämtmat med sonen.
Skratta inte nu.
Det blev Indiskt.

Yogahopp

Hoppsan.
Idag på morgonen vågade jag mig på Vinasa.
Och yoga-hoppet bara kom.
Av sig själv.
Fastän jag inte hade tänkt det.

Kroppen gick på auto-pilot.
Och knäet höll klaffen.
I pur förvåning.


 

प्लुति




Plutih, Sanskrit


Jag hejdade mig sedan.
Förståndig som jag är.

Min sjukgymnast stryper mig om ni skvallrar.
Men det kvittrar i själen.

Matchmaking punkt nu

Nu har jag bestämt mig.
Nu får det vara slutgnällt.
Tack alla som stått ut.
Och tröstat.
Och pushat.
Nu räcker det.

Jag har landat.
Jag har accepterat.
Läget.

Min målbild* står sig.
Bra.

Jag kör på.
Som jag tänkt hela tiden.

Jag ska banne mig ta mig runt Näsetloppet.
Den 7 maj.

Och som en säkerhetsåtgärd.
Har jag börjat agera äktenskapsrådgivare.
Mellan unge herr Sport-ortos. Och coola fröken Garmin.



Visst är de ett bedårande par!

Universum cirklar inte.
Runt ett vänsterknä.
Påminner jag mig.
Vänligt, men bestämt.

Waka waka.
Nu kör vi!


En spännande uppmaning i hissen på sjukhuset.

* Min målbild



Svartsjukedrama på Lasarett

Som hämtat ur Vita Serien.
Min ortos* (läs Forrest Gump-ställning) känner sig försmådd.
Brädad.
Ersatt av en yngre förmåga.
Smidig, men ändå robust.
Sportig.
Inget gnissel & Gnek.
Den tysta starka typen.



Och AKA då?
Hon lipar.
För att hennes Leg Dr.
Sa det hon visste.
Och inte det hon ville.



Vi har ett KinderEgg from Hell här.
En tråkig kompott av ledband och korsband och menisk.
En dålig repris.
Av onsdagens telefonsamtal.

On the good side:
Jag kom hem som jag ville med en mindre ortos och en remiss till magnetröntgen.

On the bad side:
Jag behöver dem.

I bilen också.
Två Fat Boys.
And boy. Are they fat.
Att buggle-up i.
Medans jag väntar.
På bättre tider.
Och lyssnar till skivan. Bästaste Sandra. Spelat in till mig.

* Min försmådda ortos





Naken på gymmet

Eller ja. Iallafall nästan.
En krycka hade jag med mig.
Men ortosen fick stanna i skåpet.

Detta var andra gången nu.
I lördags var jag lite mera Bambi på hal is.
Och strök längs väggarna.
För att inte råka snubbla över någon träningskompis av misstag.
Hur vanligt är det liksom?

Men idag kände jag mig tryggare.
Körde alla övningar.
Och det var.
Kul.
Hupp!

Men 50 kg benpress klarar jag inte ens med det friska benet.
Så det blev 40 och jag var stolt.

Imorgon 15.20 behöver jag era positiva tankar och energier.
Gärna innehållandes ord som medicinskt mirakel.

Sommartid

Puh.
Tur.
Det är fortfarande nästan-ljust när klockan ringer.
05:15.
Fast vi ställt om klockan till sommartid.

Och jag vet nu att mitt knä.
Kommer att klara promenaderna ner till havet.
För att bada.
När temperaturen så tillåter.

Det känns tryggt.
Och hoppfullt idag.
Att yoga utan ortos är en höjdare.
Ja faktiskt det mesta man kan göra utan ortos är utmärkt för humöret.

Känner du dig lite nere?
Släng på dig en ortos ett par fem sex veckor.
Det känns underbart när du tar av den haha.

Längtan efter att slänga på sig ett par riktiga byxor pockar på.
Snart väntar en rituell tights-bränning.
För att markera nästa fas.


Längtan.

Lite eljest

GAAAAH!
Mars-vädret är verkligen eljest.
Och gör en rent tokut.

INTE.
MERA.
SNÖ.
NU.

SNÄLLA.

Stora blöta lovikavantar.
Singlar ner från skyn.
Och det är svinkallt inne.
Fast jag traskar upp och nerför trappan.
Och upp igen.
Med alla sorterade tvättkorgar.
Och räknar det som dagens träning.


Min duktiga tecknar-syster tolkar min rehab.

Det finns inget annat att göra.
Än att rulla ut yoga-mattan.
Och köra special-rehab-kettlebells-yogan.

Skänker värme.
Till kropp och själ.

Och om en vecka är jag i Indien.


Bilden lånad från http://www.marriott.com/hotels/hotel-information/fitness-spa-services/bombr-renaissance-mumbai-convention-centre-hotel

Videkissar & Power Walk

Ojojoj.
Vilken bedårande vacker vårdag.
Göteborg bjuder oss på.
Idag.

Jag har rent spel.
Hängt ut tvätt.
Sängkläder.

Det är nästan det bästa jag vet.
Näst efter Champagne i snygga glas.

Att krypa ner mellan rena nytvättade lakan.
Som torkat ute.
Luktar ljuvligt.

Övertalade mannen att ta en paus i trädgårdsjobbet.
För en promenad i våren.
Det blev en med vänsterknämått mätt.
Riktig power walk.
Som lämnade mig helt utpumpad på kraft.
Men med en bunt videkissar.
I näven.
Och sedan i en vacker vas.
I fönstret.

Nu vilad och redo.
För en vända till gymmet.
Räknar kallt med att där ska vara tillräckligt folktomt.
Så jag vågar mig in.
Utan ortos.

Trevlig lördag.
Önskar jag er alla.

Vackert läker

Idag ska jag bara.
Se till det vackra.
Som ett skönhetsspa.
För själen.
Som skapar rum för.
Läkning.

Tur att solen skiner.
Och mannen vill grejja i trädgården.

Det tycker jag är så rofyllt.
Att sitta och titta på.
Någon som kroppsarbetar.

Under tiden leker jag med tanken.
Vilka behandlingar jag ska unna mig.
Efter tuffa arbetsdagar i Mumbai. Från 07.30 - 19.00.

Hotellets spa-slogan lockar:

E N E R G I Z E    Y O U R    BODY


S T I M U L A T E    Y O U R    M I N D


C A L M    Y O U R    S O U L


med hjälp av

Aroma Bliss Sunset light pressure massage with the healing powers of pure essential oils

Shirodhara - A powerful treatment which relaxes deeply and is one of the most preferred & popular traditional ayurvedic treatment, Luke warm herbal oil is poured in a continuous stream onto the forehead. 

Champi - a head massage has always played a pivotal role in Indian life and was featured in early Ayurveda texts that date back nearly 4,000 years as head is the crown of the body, the epicenter of all thought, action and life.



Tack Mia för dagens inspiration. Trots floskelvarningen!


Friday I´m in Love

Det är fredag.
Solen skiner.

Temperaturen håller sig nu med råge.
Över +5-strecket.
Flera dagar på raken.

De grustäckta snöhögar tyar inte längre.
Trots sin smutsiga isolering.

Dagens agenda:
Jobba jobba jo-obba.
Och sedan träffa min adept från MittLiv-programmet.
Följt av gym. Utan ortos. Vågar jag?
Och fredagsmys.

Leverantörsträff med ny kontakt på förmiddagen.
Det är jag som har röda kryckor haha.
Hur ska jag utmärka mig sedan?
Jag funderar på att tatuera mig i pannan.
Och skaffa cylinderhatt.
Men gnisslet som föranmäler min ankomst blir en svår nöt att knäcka.
Ska jag likt sjuksköterskan i Kill Bill vissla?



Smått och gott.
Gott och blandat.
Det blir en bra dag idag.
Banne mig.

Enjoy!

Wild & Crazy

Oj men titta här kommer ju AKA springandes!
Utropar min sjukgymnast glatt.
När jag kommer med försiktiga tomtesteg.
In i dojon.
Utan både ortos och kryckor.

Ja, man kände sig allt lite wild & crazy.
Att komma dit.
Rent barbent.

Sedan fick jag cykla.
Och göra alla mina övningar.
Och fick några till.
Plus ökade till 50 kg benpress.
På ett ben.

På rena eftervärmen.
Gick jag utan kryckor.
Men med man och ortos.
Ner och tittade till havet.
Och hem igen.

Nu tänker jag nästan inte alls.
På gårdagens telefonsamtal.

Säkert.


Mellan Himmel & Helvete

Man kan säga såhär.
Utan att överdriva.
Jag har blivit lite.
Fixerad.
Vid mitt knä.

Det gör att mina humörsvängningar.
Är direkt kopplade.
Till aktuell knästatus.
I varje minut.
Som jag inte glömmer bort mig.

Igår var en bra dag.
Nöjd med att jag tog en krycka till längre transporter.
Och ingen på de kortare.

Telefonmöte med min läkare.
Kring byte till mindre ortos.
Att ha som mellansteg.
Snuttefilt.
Och just in case.
Vid större ansträngningar.

Jag skröt rätt friskt om mina framsteg.
Tillsammans med min fantastiska sjukgymnast.
Och vilket dream team vi blivit.
Och avslutade med proffsdiagnosen:
Ja det känns ju tydligt nu att det bara är det inre ledbandet jag har ont av.
Så ser inte jag på ditt knä sa min Leg Dr.
Och jag gick glatt rakt i fällan.
Hur ser du på mitt knä?
Min bedömning är att du har bägge ledbanden om inte av så iallafall nästan av och förmodligen ena eller bägge korsbanden också samt att du har en allvarlig meniskskada.

Ridå.

Tur då att vi hade Batra inbokad på kvällen.
Och innan det restaurang med hela familjen.
Och tänk att David läste upp just min lapp.
Det var väl lustigt.
Men min dotter trodde hon skulle dööö.

Men man kan alltid få perspektiv på saker som händer och sker.
Med den magiska trollformeln.
Det här var ju tråkigt.

Ridå.

Abstinens & Solsken

Idag får jag ta mig iväg utan kryckor.
Men jag tvekar.
Fegar.
Har vant mig.

Ta en.
Ta mig.
Sjunger de förförande.
Som röda sirener.
I hallen.

Vågar jag.
Stå på egna ben.

Tänk om någon knuffar mig.
Så jag ramlar.
Och får börja om.

Idag behöver jag fyra skyddsänglar.
Som omger mig.
En på varje sida.
Bredaxlade med stora skyddande vingar.

Andas in.
Och iväg.
I solen.

Värsta Norén-dramat

Eller menage a trois.

Mina kryckor råkade höra sjukgymnasten idag.
Fast jag bad henne viska.
För de har ju så hetsigt temperament.
Rödlätta som de är.

Nåväl. Läget är som följer.
Jag får gå med ortos och utan kryckor ute och på jobbet.
Och jag får vara helt utan bådadera härhemma.
Och jag får göra alla.
Jo, jag sa alla.
Raka rehabövningar utan ortos.

Det är ju glädjeskutt som ni förstår.
Fast utan ja skutt förståss.

Men kryckorna är sårade.
Och vill ställa till värsta dramat.
Påstår att jag bara utnyttjat dem.
Varit ute efter deras fysiska företräden.
Och när ilskan inte biter tar de till stora snyftvalsen.
Och sjunger smäktande.
If you leave me now you´ll take away the biggest part of me.
Oh oh oh oh no baby please don´t go.

Ja ni förstår ju själva.
Det här blir inte lätt.

But a girl´s gotta do.
What a girl´s gotta do.

Och jag måste fortfarande ha ortosen på.
I sängen.

Gott tecken

Det är ett gott tecken.
Att jag flera gånger idag.
Har rest mig upp och gått iväg.
Flera steg.
Och glömt kryckorna.



Sorry Guys.
I am about to leave you.

Inget ont som...janivet

Allt gymmande ger resultat.
När jag svingar upp min kettlebell.
Mot taket.
Under morgonrehabyogan.
Går det numera lekande lätt.

Jämfört med den paffa kommetaren.
Skojar du?
Från överarmen.
För bara någon vecka sedan.

Och benet då?
Jodå, det går framåt.
Vi firade fem veckor igår, vänsterknäet och jag.
I det tysta.

Jag kör redigt svettigt tempo på cykeln.
Nu i 20 minuter.

3 * 20 enbenståhävningar går fint som snus.

3*10 enbensbenpress med 40 kg lämnar mig inte oberörd.
Men det går.
Nästan. 30 kg går iallafall varje gång.

Största utmaningen hittills.
Är fortfarande den snabba knämuskellyftarspänningen.

Hjärnan ryter Capice!
Och knäet mumlar Domani...

Dagens Vill till sjukgymnasten:
Mera gå-tid utan ortos.
Och börja sova med bara barbenet.

Snälla, jag har glömt hur man gör när man sover en hel natt.
Den här gnälliga halvmetersfiluren.
Är mer krävande än en bäbis.

Now we´re walking

Vårdagjämningen firad.
Med en riktig power kryck walk.
Ner till havet.

Jag blev rent spel lite andfådd.
Och håret flög i fartvinden.

Krydd.
Dissar tonåringarna.

Men seriöst.
Det är bra fart nu.
På de röda.

Och efter gröten.
Iväg till gymmet.

Uppladdningen inför Indien.
Nu officiellt igång.


Vårdagjämning minsann

Än ligger dimman tät som ärtsoppa mellan husen.
Men idag.
Idag blir det en fin dag.
Och hör sen.


Vuxenpromenad & Jolly Roger

Ibland och emellanåt får vår AKA ett psykbryt.
Värdigt en femåring.
Vill slänga sig ner på marken.
Och sparka och skrika och slå.

Men dessemellan uppträder hon så behärskat.
Och går på vuxenpromenad.
I våren.
Ner till havet.

Och mycket lydigt låter hon bli.
Att gå ut på bryggan.
För tänk om kryckorna råkar plumsa i.
Och flyter hela vägen till Danmark.
Med all sin röda längtan efter dito korvskinn.

Då blir det jättejobbigt.

Men än ligger isen.
Fast vårfåglarna är kära och galna.
Och marskatterna bajsar i carporten.



Det är en gudomligt vacker dag.
Och det kunde varit värre.
Det kunde varit träben.



Och AKA som inte ens gillar rom.

AKAs Medicinman

En liten historia om häromdagen.


Titta AKA.

Titta AKAs kryckor.

AKAs kryckor gladröda.

AKA inte glad.

AKA skitless.


Kommer tårar.

Massa tårar.

Skitlesstårar.


Kommer Mannen.

Mannen tröstar.

Mannen pussar.

Mannen lirkar.

Med AKA.

På promenad.


Titta solen.

Titta havet.

Torka tårar.


AKA snyter. Sig.

AKA skärper. Sig.


Tur att AKAs Man.

Är medicinman.


AKA glad.

Igen.


Slut.

India Here I Come

Jag åker till Indien.
På tjänsteresa.
Om två veckor.

Pirr!

Vi startar i Mumbai.


Åker vidare till Bangalore.


Och avslutar i Chennai.


Måtte jag vara av med kryckorna tills dess.
Så jag inte bara orkar.
Jobba.

Livlina & fegspel

Två veckor till min första stora milstolpe.
Och resan till Indien.
Måste erkänna att jag börjar svikta.
I mitt självförtroende.
Att jag kommer kunna åka utan ortos.
Och kryckor.

Ringde därför till ortopeden idag.
Och undrade om jag kan prova ut storleken mindre.
Forrest Gump Light.
För att ha.
Just in case.

Vi kan kalla det livlina & fegspel.
Krockkudde.
Snuttefilt.
Men jag tror att om jag har den.
Kan jag unna mig en mer avslappnad attityd.
Och då får jag en mer positiv effekt.

Min gå-träning utan går framåt.
Uppför trappan.
Nerför trappan.
Till köket.
Tillbaka till soffan.

Snart kan jag kanske rent spel.
Gå.
Utan att stirra stint på fötterna.



Morgonrehabkettlebellsyogan fungerar finfint!
Utökar serien så sakteliga.
Och hisnar av känslan av oövervinnerlighet.
Som mina modifierade krigare.
Skänker.


Det är ju kanon.


Vägen framåt.

Tänk om jag aldrig mer kan...

Har jag emellanåt en liten gnällig och ängslig filur som viskar.
Enträget.

Hon är vass och eländig.
Ser ut som en sån där liten sur Pettson-kärring.



Svag i sin karaktär.
Men envis som synden.

Tur att jag är ännu mera envis.
När jag höjer volymen på.
HARDER BETTER FASTER STRONGER.



Bah.
Där fick hon så hon teg.


Sunset Boulevard

En riktig top notch-dag.
Hos sjukgymnasten.
Avslutades med promenad med kryckor och man.
Ner till havet.
Och den mest bedårande solnedgång.

Jackpot.

Knappa 2 månader till Näsetloppets kvartsmara.
Målet är att gå-lufsa runt och orka kalasa på kvällen.

Ser rätt ljust ut tycker jag rent objektivt.
Haha.


The Holy Macarony Day

Yes yes yes!
Min sjukgymnast är på.
Och tuffar till sig.

Benböj utbytta mot benpress.
På ett ben.
Och jag får köra 40 kg på det onda benet.

Holy Macarony!
It´s a challenge!
And I like it!

Och hör nu.
Jag får börja gå-träna.
Utan ortros.
I trappa.

Jag ser ljuset.
I tunneln.
Och det är inte ett tåg.


AKA skolkar

Titta AKA.

Titta AKAs ben.

AKAs ben ont.

Dumma ben.

AKA sur.

AKA måste träna.

AKA vill inte träna.

AKA äter godis.

AKA tittar TV.

AKA skolkar.

AKA träna. Imorgon.

Slut.


Illustration: L Edlund

Vanans Makt

Alltså.
Det är ju tur.
Att jag har mina goda vanor.
Att falla tillbaka på.

Man tränar på morgonen.
Och man tränar på kvällen.
Och så är det bra med det.

För hur skulle jag annars ens kunna förmå mig.
Att hålla på.
Med alla dessa löjliga.
Övningar.

Böj & Sträck.
Sträck & Lyft.

Suck.

Två veckor till nästa läkarbesök.
Och imorgon träffar jag min PT (läs sjukgymnast) igen.

Jag vill gärna.
Börja med benpress.
Och knästyrka.
I maskin.
Även om jag bara har pyttevikten på.
Bara för att få känslan.
Av träning.

Den här övningen där jag flyttar tyngden.
Mellan benen.
Ja, ni hör ju själva hur det låter.
Hrrmpf.

Men min morgonrehabkettlebellsyoga.
Funkar.
Det är tur det.



Och utanför sjunger fåglarna som galningar.

Power Strip & Kryckor

På lördag startar nya klassen.
Power Strip.
Elixia.

Praktiskt då.
När man har sin egen "pole".
I form av röda kryckor.

Näh.
Jag tror faktiskt jag cyklar istället.
Ett tag till.

Intuition & Morgonyoga

Låter flödet leda mig.
Och intuitionen styra mig.
Genom solhälsningar A.
Och B med bakre foten modifierad och rak.

Stående framåtböjning.
Mina Sträck & Lyft med ankelvikten.
Varvat med Kettlebells-lyft.
Och Böj & Sträck i Ljuset.

Bra känsla.

Fyra veckor sedan olyckan idag.
Två veckor till nästa läkarbesök.
Sjukgymnasten i övermorgon.

Det känns som att helgen bjöd på en vändning.
Den vill jag stanna i.
Tack.

Power Walk & Kolhydratladdning

Eller.
A fika with a view.

Dagens träningsplan var.
Fingå i Haga.
Och genomfördes precis enligt.
Plan.

Tema kullersten & kryckor.



Sedan välbehövlig kolhydratladdning.



Och återhämtning.



Högt högt över stan.



Men.
Tiotusekronorsfrågan lyder.
Var är vi?



Och vem.
Är det som sköter interiör & utsmyckning av lokalen?

Knappast Ernst.

Dagens träningsupplägg

Satsar på att fingå.
Med man och kryckor.
I Haga.

Och kanske rent spel.
Hoppa in för en Latte.
På ett trevligt fik.

Det här med att vänja sig vid en ny ambitionsnivå.
Kan för vissa låta banalt.
Medans jag är i tillvänjning.
Idag tror jag det kommer att gå bra haha.

Börjar med sconesbak.
För att mjuka upp.

Dagens sista träningspass

Måla tånaglarna.



Lättare sagt än gjort.
Men allt för att fylla på.
I träningsdagboken.



Här mörkas.
Ingenting.

Haha.

Vecka 4

Visst går det framåt.

Exempelvis går jag nu med kryckor.
Istället för hoppar.

Och när jag cyklar har jag sadeln på läge 8.
Istället för 10.

Det tackar vi för, muttrar skinkorna.

Jag lägger på motstånd 10 som mest.
Jämfört med 1 som jag började med.

Jag cyklar numera 2 * 15 minuter.
Och hinner då dryga 5 km per kvart.
Istället för kilometerstackarn.
I början.

Så himla skönt att cyklingen funkar.
Snart kan jag kanske gå på ett Spinn 30-pass.

Om jag inte rycks med.
Utan kör mitt race.



Tål att tänkas på.

Det här med acceptans...

Att acceptera verkligheten.
Är inte att gilla läget.
Utan att acceptera att nu är det såhär.
Och lägga kraften på det jag kan påverka.

Det innebär att när jag har gjort buy-in på läget.
Har jag fullt fokus på att bygga upp.
Istället för att önska att det vore på ett annat sätt.

Lättare ibland.
Svårare ibland.

ÄH!

BAH!

KVASIPSYKOLOGI!

Jag köper de där byxorna iallafall.
Fastän det enda som passar nu.
Är tights.



//AKA i trotsåldern.


Lärt & Erfaret

När blir jag av med min Forrest Gump-ställning.
Eller ortosen, som den också heter.
Egentligen.
Är vi nu många som undrar.

Dels mina snygga stövlar.
Som saknar mig.
Endast lågskor passar mig. Och brandmän.
(Förlåt! Ja ja, jag ääär från Göteborg!)

Vidare undrar alla snygga vårbyxor detsamma.
De som nu packas upp och skyltas i varje affär med självaktning.
Och ett hälsosamt mått av verklighetsförnekan.
Med tanke på att det snöar. Idag. Igen.

Av min gästtränare i tisdags fick jag besked.
När den snabba muskelanspänningen som kan lyfta höger knäskål.
Kan göra detsamma med vänster.

Jag övar och övar.
Och det händer inte ett jota på vänsterflanken.
Medans höger mallar sig och retas.
Kolla här! Jag kan! Jag kan!

Det har tydligen med bristande kommunikation att göra.
Musklerna kring knäet och hjärnan har fått en fnurra på tråden.
Mein Gott! Jag som har svart bälte i kommunikation.

Här får man gå in med lite seriös konflikthantering.
Det är uppenbart.

Lite fakta i målet:
Kollateralligamentskada i knä.
Grad 2: Måttlig instabilitet.
Medial skada: Valgusvåld mot knä, vid vridning av knät med tibia utåtroterat. 
Blod i leden tecken på intraartikulär allvarlig skada.
Ortos 6 veckor, samt successiv styrke-, koordination- och rörelseträning.
Återgång i aktivt idrottande varierar mellan 2-12 veckor beroende på storlek av skada, ev. associerade skador och hur rehabiliteringen fungerar.

Tålamod.
Måste bli min bästa gren.


Apropå att vårda sitt varumärke

Legendariska afrolöperskan MenMia.
Startade en intressant tråd.
Om att vårda sitt varumärke.

Lyckad branding för mig.
Är när folk tror att man avverkat ett par mil i fri terräng.
Innan jobbet.
Även när man går på kryckor.
Haha!

Ett varumärke växer när det exponeras.
Och jag lovar att kombinationen.

Forrest Gump-ställning.


Och signal-röda kryckor.


Ger extrem synlighet.

Som ytterligare förstärks av det lilla gnisslande ljud.
Som varje rörelse med maskinbenet.
Ger upphov till.
Trots regelbunden silikonbehandling.



Kvar är egentligen bara att hitta rätt signaturmelodi.
Jingel.

Jag tänker mig något i stil med.
På egna ben

Eller.
I want muscles

Eller.
Harder better faster stronger

Tål att tänkas på.

AKAontherun™
Sponsorer, line up!


Snöstorm & Goda nyheter

Idag gillar jag mitt försäkringsbolag.
Jättemycket.
De är inte arga alls att jag blev så dyr i drift på sportlovet.
Utan ersätter mig också för semesterbortfall.

Me like.
IF.
A lot.

Kompetensations-weekend bokad.
Med min älskling.
Det blir maj.
I Marseille.

Najs.
Supernajs.

Dagens snackis i Göteborg:
Vårens plötsliga frånvaro.
Och snöstormens ovälkomna härvaro.

Broddar på.
Igen.

Känner sig lite diskriminerad

Min personliga tränare (läs sjukgymnast) är på semester.
Och jag fick hoppa in (haha).
Hos hennes kollega.

Som vanligt är dojon full av.
Handbollsungdomar.
Som får göra massor med roliga saker.

Hoppa jämfota upp på midjehöga bänkar.
Hoppa ner på ett ben på en tunn liten kuddrackare.
Skutta från sida till sida och landa med ena foten på en halv boll. Typ.
Springa slalom mellan koner.

Och vad får jag göra?
Böj och sträck.
Sträck och lyft.

Jag kände mig lite diskriminerad.
Och frågade till slut.
Rakt ut.

Vad har du emot norrlänningar egentligen?

På plussidan idag.
Var att jag fick cykla och nå ner.
På minussidan dock.
En önskan först att jag låtit bli.
Men efter ett tag kändes det uthärdligt.
Och efter ytterligare en stund helt OK.

Jag fick visat upp mitt vänstra lilla taniga flicksnärteben.
Och demonstrerat mina muskelkrafter.
Lite nöjd med min prestation ändå råkade jag fråga:
Nu får jag väl snart gå utan min ortos?
Jajamän, sa han. När din snabba muskelspänning fungerar på vänstern.
Som på högern.

Daaaaaaaa.

Men på hemvägen bjöds jag på.
En fantastisk solnedgång.
Och Västsveriges största Outlet i motljus.

Bara en sån sak.


Tåfjuttar & Rumpskav

Anmälningsavgiften till Göteborgsvarvet är härmed officiellt framflyttad till 2012.

Tröstade mig med 15 minuter på cykeln.
Det går rätt bra nu.
Imorgon ska jag fråga min sjukgymnast om jag får prova att inte cykla och nästan nå ner.
Utan faktiskt nå ner.

Man får va gla för det lilla.

Trappor & Intervaller

Oj.
Vilken konsert.
Det gick så mycket änglar genom rummet.
Så man fick dimsyn.

Och på kuppen.
Fick jag intervallträning.
I alla trapporna upp upp upp.
Till Oskar Fredrik.



Och sedan alla trapporna ner ner ner.
Till bilen igen.

Bra tryck även på cykeln idag.
Härligt att våga jobba mig svettig.
Igen.

Imorgon bitti ska jag fortsätta bygga mitt utökade rehab-yogaprogram.
Solhälsning A.
Alla raka övningar i serien.
Och lägga till mina tre nya rehabövningar utan ställning och med ankelvikt.

När min sjukgymnast kommer hem från sin lediga vecka.
Vill jag höra små imponerade utrop som.
Oh.
Och Ah.

Bekräftelseknarkare?
Moi?
Neeeeeh.

Nu kan ni applådera.

Haha.


Smil & Ledband

Vaknar nöjd och glad efter ännu en kväll.
I goda vänners lag.

Detta har verkligen varit en social helg.
Och jag har en hel härlig solig dag till.
Tom att fylla.
Efter stundens behag.

Veckan som gått har varit.
Lite upp och ner och upp igen.
I humöret.

Mitt vill speedar före.
Mitt kan.
Och det frustrerar.
Fastän det tydligt går framåt.

Lizz. Smile with your liver.
Säger Ketut med sitt tandlösa leende.
I Eat, Pray, Love.

Jag försöker komma ihåg att le.
Och hålla balansen.
Och låta ledbanden.
Läka.

Iväg till gymmet.
Och sedan ett tvärt lappkast.
Idag på stora skiddagen.
Konsert med Oscar Fredriks Ceciliakör.
Med stråkensemble ur Oscar Fredriks Sinfonietta.

STABAT MATER.
Modern stod.

Träffande.
Haha.




Solsken & Storhetsvansinne

Mina kryckor har fått storhetsvansinne.
Efter all uppmärksamhet de fått.
På sistone.

De jämför sig med Lena PHs mikrofonstativ.
Och vill tvunget ha sitt alldeleles egna skåp.
I omklädningrummet på gymmet.

Och de protesterar högljutt.
När jag vill låta dem ligga kvar i bilen.
Och hopphalta utan de sista metrarna in i huset.

De vill stå på paradplats.
Gärna i det rum där alla är.
Och lutade på ett sådant sätt så att alla snubblar på dem.
Och tyngdlagen själv får dem att rasa ner.
Hela tiden.

Men idag skiner solen.
På schemat står gymmet.
Och kanske en liten promenad.
Först ska jag polera dem så att de glänser glatt.
Och jag inser att jag borde skaffa ett matchande svettband.
För att ytterligare förstärka effekten.

Ha en bra dag, kära ni.
Hälsar kryckorna.
Och AKA.

Alla känner apan

Igår morse hände en kulig sak.

Jag var på frukostseminarie.
Och stod vid buffén och funderade.
Hur jag skulle transportera kaffe, juice, smörgås och äpple till min plats.
Då stor-ler en tjej mot mig.

Men heeeeej!

Ähm hej!
Säger jag.
Och tänker.
Vem är du?
Men försöker att se ut som att jag inte tänker så.
Utan bara är så glad att se henne.
Igen.

Oj förlåt, du kanske inte känner igen mig.
Men jag har sett dina kryckor på gymmet.

Haha.

Svårt att vara diskret.
Med röda kryckor.



Och springnota är inte att tänka på.

Now we´re talking

Idag gillar jag min sjukgymnast.
Jättemycket.
Jag får nu ta av min Forrest Gump-ställning.
Under tre av övningarna.


Forrest Gump-ställning som jag har 24*7

Böj och sträck.
Sträck och lyft.
Och ny övning: ligga på mage, sträck och lyft.

Och.
Hör bara.
Jag är utrustad med en enkilos-vikt.
Att vira runt ankeln.

Me like.
The challenge.

Waka waka.

Nu dags för frysta potatisklyftor.
På knäet.



AAh. Skönt.

En månad kvar.
Till Indien.
Och min första milstolpe.


Ämbar & Stävor

Det är lite pyssel.
Med det här att vara satt på kryckor.

Det blir liksom lite trixigt.
Att bära.
Saker.

Jobb-PC:n får åka ryggsäck.
Och mellan mötena lägger jag smått och gott i en jympa-påse.
Vattnet bär jag i en flaska.
Och lunch-lådan i en vacker påse från Mary Kay.
(Tack Sandra!)

Men mitt te.
Får jag inte till min plats.
Själv.

Support-killarna säger att jag bara behöver hojta.
Men hmm.
Jag kan inte förmå mig.
(Jag vet vad de kostar i timmen haha!)

Det bästa vore.
Ett ämbar på ställning.
Eller en stäva på hjul.

Eller varför inte.
En konjakshund fast med kamomillte.
Om halsen.


Vecka 3

Utökat rehabprogram.

Böj och sträck.
Sträck och lyft.

Tåhävningar på ett ben.
(Big challenge!)

Step Up.
(haha alltså stå på ett trappsteg med onda benet och dippa det andra benets fot!)

Flytta tyngden mellan benen.
(Öh?! ;)

Mini-knäböj.
Mini-utfall.

Och.
Om jag kan.
Är Suryanamaskar A helt OK.

Om jag kan.
Kom igen.

Solhälsningar.
Come to mama.
Jag har längtat.



Men krigarna måste vänta.
På sin tur.

Sjukgymnast & Målbild #2

Idag är det dags för mitt andra besök.
Hos sjukgymnasten.
Och att påminna om vår deal.

AKA Rehab Målbild 2011




Även om hon ännu inte har accepterat den första milstolpen.
Fullt ut.
Än.

Men snart.
När hon ser mig på cykeln.
Haha.


RSS 2.0