Dagen efter Oxsjön känns det bara finfint i benen!
Längsta turen sedan Midnattsloppet och jag kunde ändå ta trappan till frukostbordet utan att hålla mig i ledstången och behöva ta ett trappsteg i taget med bägge fötterna!
Heureka! Jag tror jag har hittat tillbaka!

Oxsjön bjöd på rena hinderbanan!
Skojjigt att plumsa i lerpölar, eller kötta på som min Army-man säger!
Över träd. Och under grenar.
Sjöarna hade svämmat över stigen vilket resulterade i en tvåmeters lång vattengrav med lika många decimeters djup!
Höstsolen strilade guld mellan träden!



Idag träningsvila! Det får bli powerwalk i Vättlefjäll i vemodigt vackert höstmurr!

Hoppas på Skatås-rekning imorgon med guide!