Mina 10 dagar i Indien på väg mot sitt slut.
Ett fantastiskt äventyr som trots allt lämnar ett leende på läpparna och ett varmt hjärta.
Come as a tourist and leave as a friend stämmer verkligen.

Alla skrattar och blir glada när jag säger vad jag heter.
Anna betyder Gammal Farbror haha!

Så många skratt.
Och dessemellan ett blödande hjärtat.
Av att se all misär.
Så nära de rikaste av de rika.
Och mig.

En stor ynnest att få besöka tre så totalt olika delar av detta fantastiskt mångfacetterade land.
Miljonstaden Mumbai. Bor det 19 miljoner där? Eller 29? Ingen vet.

Och Bangalore med sina 1000 meter över havet. Eller är det 2000?
Inte så noga. I Indiens Silicon Valley.

Och avslutningsvis Chennai.
Med havet ständigt närvarande.
Och luftfuktighet som att andas akvarievatten.

36 grader.
På kvällen.

Överallt människor. Nyfikna. Öppna. Undrar vad jag gjort med benet. Skrattar åt historien.
Vill sälja fisk. Och skrattar igen när jag säger att resväskan är full så isåfall får jag stoppa fisken i byxfickorna!

Stolta glada när jag frågar om jag får ta en bild.
Skrattar stolt när jag visar resultatet.

Söndagmorgon i Satsangs tecken.
Alarmet ställt på 03:50.
Hämtning 04.30.
Fantastisk generositet på Sivananda Yoga Vedanta Centre.
Sedan traditionell indisk frukost hemma hos.



Tempel och kossor.
Shopping och rökelseriter.
Man hinner mycket när man är en early bird.





Borta bra men hemma bäst.

Gott att sova.
I egen säng.



Förresten.
Lanserar snart manskjolen brett över landet.
Luftigt och skönt nu när värmen kommer.
Komihåg var ni såg den först!