Kärnkraft

Ikväll blir det galapremiär.
Mitt livs första Kettlebells-pass.
Lite pirrig.
Det måste jag erkänna.



Alltså jag tycker ju att jag är rätt stark.
I armar och axlar.
Tack vare yogan.

Men den där svarta lilla rackaren.
Är ju urtung.
Ja till och med den baby-storlek.
Jag ibland tar.
På Core:n.

Jag kan.
Jag vill.
Jag ska.

Bit ihop.

Jag vill också ha.
Sådär snygga överarmar.

Vem vill inte ha snygga överarmar! Axlar och armar gör verkligen allt. (Och rygg, rumpa, ben.... Vill ha, vill ha!)

Spännande med kettlebell. Sugen på att pröva jag med.

Haha, tips från mig?



Kör ett antal långpass innan, och glöm inte backträningen. Broarna är inte jätteroliga, kan jag avslöja...



När jag sprang förra året gjorde jag det mest för att bräcka två klasskompisar som skulle springa. Hade inte sprungit särskilt långt då, tror jag sprang 15 km som mest. Nu däremot, har löpningen blivit en del av livet, och Göteborgsvarvet blir mer än en tävling mot bittra fiender. ;)

Vilken underbar liten diktliknande blogg... hit kommer jag att hitta oftare