Bergochdalbana

ja, så är livet.. Så jobbigt med alla dalar, men man lär sig av allt. Man får också uppskatta det lilla i livet - försöker jag göra i alla fall.



Och vad vore livet utan de underbara barnen som verkligen får en att känna äkta glädje?



Kramar

Helt rätt, det går upp och ner. Och när man är uppe kan man inte minnas att det var speciellt jobbigt att vara nere. När man är nere däremot tror man inte att det nånsin kommer att gå upp igen...

Upp och ner är bra, i varje fall om det med tiden blir mer upp än ner. Betydligt bättre än runt runt, åtminstone om man är så åksjuk som jag.



Nu har jag bloggat om mitt ortopedbesök. Kram