Det är lite pyssel.
Med det här att vara satt på kryckor.

Det blir liksom lite trixigt.
Att bära.
Saker.

Jobb-PC:n får åka ryggsäck.
Och mellan mötena lägger jag smått och gott i en jympa-påse.
Vattnet bär jag i en flaska.
Och lunch-lådan i en vacker påse från Mary Kay.
(Tack Sandra!)

Men mitt te.
Får jag inte till min plats.
Själv.

Support-killarna säger att jag bara behöver hojta.
Men hmm.
Jag kan inte förmå mig.
(Jag vet vad de kostar i timmen haha!)

Det bästa vore.
Ett ämbar på ställning.
Eller en stäva på hjul.

Eller varför inte.
En konjakshund fast med kamomillte.
Om halsen.