Min personliga tränare (läs sjukgymnast) är på semester.
Och jag fick hoppa in (haha).
Hos hennes kollega.

Som vanligt är dojon full av.
Handbollsungdomar.
Som får göra massor med roliga saker.

Hoppa jämfota upp på midjehöga bänkar.
Hoppa ner på ett ben på en tunn liten kuddrackare.
Skutta från sida till sida och landa med ena foten på en halv boll. Typ.
Springa slalom mellan koner.

Och vad får jag göra?
Böj och sträck.
Sträck och lyft.

Jag kände mig lite diskriminerad.
Och frågade till slut.
Rakt ut.

Vad har du emot norrlänningar egentligen?

På plussidan idag.
Var att jag fick cykla och nå ner.
På minussidan dock.
En önskan först att jag låtit bli.
Men efter ett tag kändes det uthärdligt.
Och efter ytterligare en stund helt OK.

Jag fick visat upp mitt vänstra lilla taniga flicksnärteben.
Och demonstrerat mina muskelkrafter.
Lite nöjd med min prestation ändå råkade jag fråga:
Nu får jag väl snart gå utan min ortos?
Jajamän, sa han. När din snabba muskelspänning fungerar på vänstern.
Som på högern.

Daaaaaaaa.

Men på hemvägen bjöds jag på.
En fantastisk solnedgång.
Och Västsveriges största Outlet i motljus.

Bara en sån sak.