Idag var AKA på återbesök.
Och fick träffa Dr Katarina igen.
Lovorden haglade.

Oh vilken sträckning.
Ah vilket böj.

Nästa återbesök om 6 månader.
(Undrar om jag kan cykla till Kungsbacka då?)

Sedan dags att få OK från sjukgymnasten.
På att släppa kryckorna.
Men näpp.
Där var det tvärstopp.
Inte förrän AKA hittar lårmuskeln i lilla snabba knäskålsrycket ståendes.

Ett förtydligande.
När AKA sitter med raka ben.
Går det finfint att göra lilla snabba knäskålsrycket.
När AKA står och ska göra detsamma så kisar vänsterknäet fundersamt uppåt och undrar.
Vad är det du menar? Jag förstår inte.
Och ingenting händer.

AAARRRGGHH.

Ändå hör AKA sig själv säga:
Jamen självklart.
Jag förstår.
Det är ju mycket bättre att göra det ordentligt nu.
Och bättre för länge än för kort tid på kryckorna.
Jamenabsolut.



Jag ljuger så bra.