På allas begäran.
En rapport från Tjejvättern 2012.

Motala hälsade våra tre trallande jänter välkomna.
Iklädd sin allra vackraste försommarskrud.
Ett ljummet duggregn.
Och sin stolthet utlagd inför oss.
Som ett spegelblankt dansgolv.
Ett stenkast från vårt stugboende.



Fredagen fokuserade på kolhydratladdning.
Och persedelvård.

Vi snackar tacopaj.
Kladdkaka.
Och kanske en liten skvätt rosé.
För nerverna.



YR.no gick varm.
Och diskussionerna höga.

Stora frågor avhandlades som:
Korta eller långa byxor?
Hela eller halva handskar?
Regnbyxor på eller av?
Tunna eller fodrade regnjackan?

Ner på mässan och rekognicera startområdet.
Materialshopping i form av skoöverdrag.
Och hjälmdito.
För regn verkade inte vara ett möjligt scenario.
Utan ett faktum.



Dagen som var cykeldagen.
Startade med grötfrukost.
Och en rejäl sådan.

Extra allt.
All in.



Chip på hjälmen.
Nummerlapp på bröstet.
Cykeln pimpad.
Och klar.

Alla fickor och väskor fyllda.
Med väl beprövade kosttillskott.
Och bra-att-ha-saker.



Knappt 5000 tjejer umgicks sedan.
På vackraste vägarna.
I Motalas omgivningar.

Vadstena.
Ödeshög.
Skänninge.
Borgholm.
Väderstad.
Betades av.
I planerad takt.



Vädret växlade.
Mellan regn och sol.
Och sol och regn.

Regnbyxor åkte på.
Och av.

Jackor byttes.
Och avlägsnades.

Handskar växlades.



Omberget besegrades.
Och bjöd som belöning på.
En bedövande utsikt.
I olika nyanser av blått.



Härliga.
Krampande.
Sjungande.
Svavelosande.
100 K.

Ljuva känsla att susa fram mot målgången och höra:
Hejja AKA!!!

VA???
Heja-klack???
Här???

Liten tår kom.
Ja kanske rent spel två.



Sub 5-timmarsmålet klarades.
Med ljuvlig marginal.

Vad bjuder man sedan 5000 kvinnor på.
Innan de lämnar cykeläventyret.
Och Motala?

Jo kycklingfiléer och grönsaksris.
I Folkets Hus.
Och på kvällen.
Motala by night.
Och män i uniform.



Det är töntigt.
Men välment.

Motala.
Ni är förlåtna.

Vi kommer tillbaka.