100 mil och 15 timmar senare...

...kysser jag snön på mammas gata!

Nu är vi i Umeå.

Årets sista road trip var lite av en utmaning.
Om man säger som så.
Det var mycket snö.
I vägen.
På vägen.
Och det snöade mest hela Norrlandskusten.
Som att sitta och stirra in i Star Wars-skärmsläckaren.

Det gick inte fort.
Men säkert.
Och vägens riddare.
I snösvängen.
Hade gjort ett bra jobb.

Roligaste omkörningen var den pimpade trucken.
Som brände förbi.
Med texten
"bönnder"
skrivet med barnafinger i snön på bakrutan.
Ett sant Hallelujah-moment i Kramfors-trakten!


Höga Kusten-bron

15 timmars bilvila.
Endast avbruten av åkarbrasor vid vägkanten.
Nä bäst att ta ett svettigt stavpass.
Innan middag på Hökis!

Komihåg bara: inte äta gul snö.

Kommentarer
Postat av: Andreas H

Heja "bönnder"! :) Men den gula snön kan ju också vara utspilld god öl...

2010-12-28 @ 14:01:53
URL: http://springforfan.se/
Postat av: Anonym

... men det kan ju vara öl?! ;) Haha...



Usch, drygt att sitta i bil i 15 timmar. Men när det väntar något gott så brukar det vara värt det! Hoppas ni får en himla trevig vistelse!

2010-12-28 @ 20:08:53
Postat av: AKA

Sannerligen jag säger eder! Chansa inte! ;)

2010-12-28 @ 21:04:05
URL: http://akaontherun.blogg.se/
Postat av: Katarina

Men åh vad mysigt att åka upp, även om det är långt... Min fd. svärfar bodde i Koutojärvi. VÄLDIGT långt upp och ingenstans typ. Men jag älskar det. Lugnet, tystnaden, människorna.

Ha det fantastiskt!

2010-12-28 @ 22:10:26
URL: http://brakatarina.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0