Medicinskt Mirakel

(Hela detta inlägg är en fejkintervju för att programmera Universum och hantera the skade-blues som drabbat vår AKA)

- AKA, du kallas redan för ett medicinskt mirakel i löparvärlden. Våra lyssnare vill gärna veta hur det hela gick till. Vill du berätta?

- Absolut! Skadan inträffade ju på lördagen. En fantastisk snowjogging som urartade till en kamp mot solnedgång och smärta. Ja, för att göra en lång historia kort var det ett Hallelujah-moment när jag äntligen såg bilen efter att ha linkat hälften av milen i Sisjön.

- Var det de 5 kilometrarna som förvärrade skadan?

- Ja, läkaren var själv förvånad att den starka muskeln kunde bli så överansträngd så det var det med all säkerhet. Resten av lördagen ägnades åt att smörja och lindra och vila i goda vänners lag. Natten var tuff med en bultande, dunkande, värkande sängkamrat och nästa dag var det stört omöjligt att ens hanka sig runt i hemmet utan stöd. Jag tog mig därför iväg till akutprimärvården för att få mig ett par kryckor och det fick jag tillsammans med ett stort mått av intresse för min ovanliga diagnos. Det är ju alltid trevligt när man kan roa sin omgivning.

- Fick du någon prognos från din behandlande läkare?

- Nej, egentligen inget mer än ett avkrävt löfte att vila i ytterligare 24 timmar och sedan börja lite försiktigt med rehab. Jag skulle också fortsätta smörja med Voltaren Gel och ta 3 * 400 mg IPREN per dag. När jag tog mina kryckor och gick tyckte jag mig höra ett lyckligt "Det här kan ta tid!", men det kan vara inbillning. Jag visste ju redan då att jag skulle vara fit4fight lördagen därpå till den vandring med min man som var bestämd sedan länge.

- Det låter som att du har en positiv inställning.

- Jag erkänner att det var väldigt blått mellan varven. Så jag gjorde allt för att fokusera på det jag ville. Istället för det jag inte vile. Och se fördelarna med att ungdomarna hemma både bytte sängkläder, gjorde sallad och kramades spontant för att glädja sin mor. Alla uppmuntrande ord och blommor från min älskling gjorde inte saken sämre heller.

- Hur såg sedan din rehab-tid ut? Finns det några tips som du vile dela med dig av?

- Tja, redan på måndagsmorgonen klev jag upp som vanligt och gjorde min yoga även om det inte blev det fulla programmet för jag kunde fortfarande inte stödja på foten. Sedan kryckade jag omkring på jobbet och spred glädje varje gång jag svarade på vad som hänt. (Kraftigt belastad DELTA-muskel anspelar på ett stort pågående projekt, Reds anm) På kvällen körde jag sedan igång med balansplattan, tåhävningar och benböj även om jag fick ta det vackert.

- Och hur såg rehab-planen ut då?

- Ja, alltså då fanns det bara två saker som gällde: på torsdagen skulle jag som vanligt på Frukost-Core på Gymnasium och på lördagen skulle jag vara redo för vår planerade vandring.

- Och hur gick det?

- Haha jodå, på onsdagen lade jag bort kryckorna, på torsdagen var jag på plats i Core-salen 07.15 och på lördagen gick vi enligt plan. Veckan därpå var jag ute i löpspåret igen. Med Vulcan på bägge vristerna för att hålla anklarna varma, men utan symtom.

- Om jag säger medicinskt mirakel vad säger du då?

- Kalla det vad du vill men nu känns det bra! Waka waka AKA on the run igen!


Kommentarer
Postat av: Mia

Med tankens kraft och fejkintervjuer kan man åstadkomma mycket. Jag håller tummarna!

2010-11-29 @ 11:09:52
URL: http://www.menmia.se
Postat av: Ida

fin header :D

2010-11-29 @ 12:29:42
URL: http://ipeterson.blogg.se/
Postat av: SAn

Vad intressant att läsa! När utspelade sig detta? :) Och vad är Vulcan för något? Kan det kanske passa på mina knän när jag ska bege mig ut på en löpartur?

2010-11-29 @ 17:16:28
URL: http://www.runsanrun.blogspot.com
Postat av: AKA

Haha so far so good och helt enligt plan! Rehab gjord och fungerar! Det ljusnar i Delta-tunneln! Jiihhaa!!

2010-11-29 @ 21:17:24
URL: http://akaontherun.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0